susieq

Idag fick jag ett kort bottennapp i mitt humör då jag kände mycket mycket starkt "DET HÄR KOMMER ALDRIG GÅ!!". Jag känner så ibland och jag undrar stilla inom mig själv om jag skulle nöja mig med en "nödplan", någonsin. Och jag undrar vad jag gör om jag inte nöjer mig. Och då börjar tankespiralen snurra.

Finns det nåt annat land där jag kan plugga till vetrinär där det är lättare att komma in? Vad tycker Micke om jag flyttar till ett annat land? Kan han följa med mig? Hindrar jag mig själv om jag inte åker och kommer efter ett tag bli argare och argare på chansen jag aldrig tog? Vad händer med mig och Micke om jag åker och han måste stanna hemma i Sverige? Kan jag leva med det oavsett hur det går? Kan jag leva ett liv jag inte valde men som jag "nöjde" mig med?

Ja. Ni fattar grejen. Mycket Micke men han är en stor del av mitt liv.

Ni förstår nog att det här handlar om skola.

Flytten går annars framåt. Fast segt nu. Måste plugga å ha mig. Prov på måndag. Nej nej. Ni behöver inte vara oroliga. allt är färdigpackat till den 3:e:) Kartongerna samlas på hög allteftersom. Dom står i alla hörn. Och Micke och jag ska slita i helgen. Så det blir nog bra:)