Tveksamhetens tid
Ja. Jag vet. Jag är en dålig människa. Man borde inte ha en blogg om man inte har vett att uppdatera den lite då och då. En gång om dagen t.o.m. Men jag tycks inte riktigt få ordning på saker och ting just nu.
Jag jobbar på iaf. En dag i veckan. Och vissa veckor känns det som om det är allt jag orkar. Andra veckor så... Ja... Jag kan inte låta bli att tänka att jag säkert skulle klara full tid om jag bara hittade rätt jobb/skola och vågade ta det där steget. Fast det är dumt att tänka så. Jag vet det. Det betyder att jag är tillbaka på ruta ett på nolltid och det vill jag inte. För jag vill inte fylla trettio och inse att jag fortfarande mår skit. Så jag ska försöka ta mig själv i kragen och hitta något på deltid. Mest för att jag måste ta mig någonstans.
Många tankar på olika typer av kurser just nu. Egentligen så vet jag inte varför jag tvekar. Lite målarkurser för att få till de där grunderna jag så desperat vill ha. Någonstans där jag kan skapa arbetsprover. Fast just nu rynkar jag på näsan åt komvux även om jag känner att jag egentligen BORDE. Men Järfälla komvux? Fy fan. Jävla skitställe. Men ABF finns ju alltid. Och folkhögskola. Allt utom jakobsberg så det borde finnas massor att välja på.
FK är riktigt pestiga idioter. De skulle ha ringt mig för över en vecka sen. Undrar om de vet hur man använder en telefon? Heh. De verkar inte riktigt vara pålitliga och man blir bara osäker på vad som händer. Och så mår man plötsligt dåligt för det och tänker för tusonde gången att det vore kanske enklare att jobba iaf. Säkra pengar och så slipper man känslan av att vilja sjunka genom jorde så fort nån undrar vad man sysslar med. Det är inte riktigt status att säga att man håller på att bli frisk. Ibland funkar det att låtsas som man jobbar som assistent åt förståndshandikappade. Iaf tills följdfrågan kommer. "Är det på heltid?" Eh. Nä. Skit i det.
Jag sökte min första lägenhet idag föresten. Alltså. Jag har bott hemifrån i typ fem år. Men jag har aldrig sökt ett förstahandskontrakt. Någonsin. Kruxet är att de kräver att man har fyra gånger hyran i lön. Men vad tusan. Föräldrar som borgensmän borde väl lösa det. Lite iaf. För det är faktiskt elakt om man inte får bo någonstans bara för att man inte kan jobba som andra människor. Inte för att jag tror att jag får den första lägenhet jag söker iaf. Jag tror inte på mirakel. Just nu känner jag bara att jag vill härifrån. Jag är less så in i tusan på att bo på ett ställe och vara skriven på ett annat. Jag har absolut ingen lust att bo här då de byter stammar. Så liten lust att jag hellre flyttar till morsan och farsan. Alltså. just då de håller på att fixa. Tro inget annat. För då de jobbar i lägenheten så får man göra allt som man annars skulle göra på toaletten i en container. Och tro mig. Jag har nog toalettfobi utan att behöva stå ut med det också.
Nä. Nu ska jag lägga mig och läsa DN och slötitta på TV tills Micke kommer hem från jobbet. Och så ska jag ignorera röran i vardagsrummet tills Micke kan hjälpa mig att flytta soffan.
Jag jobbar på iaf. En dag i veckan. Och vissa veckor känns det som om det är allt jag orkar. Andra veckor så... Ja... Jag kan inte låta bli att tänka att jag säkert skulle klara full tid om jag bara hittade rätt jobb/skola och vågade ta det där steget. Fast det är dumt att tänka så. Jag vet det. Det betyder att jag är tillbaka på ruta ett på nolltid och det vill jag inte. För jag vill inte fylla trettio och inse att jag fortfarande mår skit. Så jag ska försöka ta mig själv i kragen och hitta något på deltid. Mest för att jag måste ta mig någonstans.
Många tankar på olika typer av kurser just nu. Egentligen så vet jag inte varför jag tvekar. Lite målarkurser för att få till de där grunderna jag så desperat vill ha. Någonstans där jag kan skapa arbetsprover. Fast just nu rynkar jag på näsan åt komvux även om jag känner att jag egentligen BORDE. Men Järfälla komvux? Fy fan. Jävla skitställe. Men ABF finns ju alltid. Och folkhögskola. Allt utom jakobsberg så det borde finnas massor att välja på.
FK är riktigt pestiga idioter. De skulle ha ringt mig för över en vecka sen. Undrar om de vet hur man använder en telefon? Heh. De verkar inte riktigt vara pålitliga och man blir bara osäker på vad som händer. Och så mår man plötsligt dåligt för det och tänker för tusonde gången att det vore kanske enklare att jobba iaf. Säkra pengar och så slipper man känslan av att vilja sjunka genom jorde så fort nån undrar vad man sysslar med. Det är inte riktigt status att säga att man håller på att bli frisk. Ibland funkar det att låtsas som man jobbar som assistent åt förståndshandikappade. Iaf tills följdfrågan kommer. "Är det på heltid?" Eh. Nä. Skit i det.
Jag sökte min första lägenhet idag föresten. Alltså. Jag har bott hemifrån i typ fem år. Men jag har aldrig sökt ett förstahandskontrakt. Någonsin. Kruxet är att de kräver att man har fyra gånger hyran i lön. Men vad tusan. Föräldrar som borgensmän borde väl lösa det. Lite iaf. För det är faktiskt elakt om man inte får bo någonstans bara för att man inte kan jobba som andra människor. Inte för att jag tror att jag får den första lägenhet jag söker iaf. Jag tror inte på mirakel. Just nu känner jag bara att jag vill härifrån. Jag är less så in i tusan på att bo på ett ställe och vara skriven på ett annat. Jag har absolut ingen lust att bo här då de byter stammar. Så liten lust att jag hellre flyttar till morsan och farsan. Alltså. just då de håller på att fixa. Tro inget annat. För då de jobbar i lägenheten så får man göra allt som man annars skulle göra på toaletten i en container. Och tro mig. Jag har nog toalettfobi utan att behöva stå ut med det också.
Nä. Nu ska jag lägga mig och läsa DN och slötitta på TV tills Micke kommer hem från jobbet. Och så ska jag ignorera röran i vardagsrummet tills Micke kan hjälpa mig att flytta soffan.
Kommentarer
Trackback