susieq

Jag är lite trött nu och borde egentligen sova. Tänkte gå upp klockan 8 för att färga håret. Få ordning på kläder. [Jag är tjej och sånt tar tid.] Och packa ihop allt jag ska ha med mig. Men jag har egentligen ingen lust att sova just nu. Och bara jag kommer upp imorrn kan jag sova lite på tåget. Men jag borde bestämma kläder före egentligen för att hålla på med sånt då man har bråttom är lagom kul.

Jag lyckades hitta en bra present föresten. Trots att jag var rätt tom på ideer. Tror jag iaf. Jag hade uppskattat den:)

För övrigt är all tvätt struken. Jag lyckades hjälpa Micke med toa och lite i vardagsrum så får han göra resten själv:)

Och så började det snöa igen. Är det bara jag som vill utrota vintern?

Tandläkaren idag. Det är alltid lika tråkigt. Och det känns mest som man åker dit i onödan då man inte har något hål att laga eller så. Men jag antar att det är någon poäng med det också. Fast man åker ju aldrig till vårdcentralen för att kolla att "allt är som det ska". Och det är ju konstigt dock. Till gynekologen åker man av den anledningen iofs. Eller man ska.

Jag hade tänkt att jag skulle yoga då jag kom hem. Men snön fick mig att känna sån motvilja mot att träna så det förmodligen inte är någon idé. Så jag tror jag hoppar över det och gör en stor frukost istället trots att jag bestämt mig för att yoga varje fredag. Jag kanske får mer lust senare och förutsatt att jag inte ätit på två timmar så kan jag yoga. Annars tänkte jag att jag kan ta det på måndag. Jag har iaf tänkt att börja på måndagar också. Och det är lämpligt att inte åka till Erika med träningsvärk. Kanske.

Nu blev det en sån där deppblogg igen. Det är den j-la snön. Jag säger ju att den är ond. Ge mig vår och sol så ska jag sprudla istället. Jag som kände mig riktigt frisk igår.

Nä. Stor frukost. Sen stryker vi det sista lilla och städar undan lite så blir vi genast mycket gladare.

Vet ni vet ni vet ni vet ni. Det regnade igår. Och inte för att jag är sådär jätteförtjust i att bli blö. Men regn istället för snö betyder vår istället för vinter. Och vintern är jag så trött på så att jag kan skrika rakt ut snart. Däremot ser jag inte fram emot pollenattacken. Så snart kan man byta jacka och skor. Och så blir det allt ljusare så man känner sig nyförälskad i hela världen igen. [Märks det att min depression håller på att ge med sig?]

Den här veckan har jag varit den segaste av de sega. Jag kommer helt enkelt inte upp på morgnarna känns det som. [Virus eller slarvigt sänggående?] I måndags tvättade vi och det var väl det mest effektiva jag gjort den här veckan. Fast vi hann dock inte med allt. Man SKA INTE vänta all världens tid med att tvätta. Och till Micke, man SKA lyssna på sin sambo när hon säger att det är dags att tvätta;) På kvällen var jag dock duktig och började viss urplockning bland mina kläder. Men det satt långt inne så så himla mycket blev det inte. Men det är alltid något. Och kanske försvinner lite till då jag går igenom det som just nu ligger i vardagsrummet och väntar på att strykas. Rätt skönt att bli av med de gamla fula tröjorna som jag inte helst blir sedd i. Och så dyrt behöver inte nya kläder vara. [Speciellt om man kan sy. Heh.] Snart är det Mickes tur att rensa. Elakt va?

I tisdags skolkade jag från Aspen. Jag tänkte att jag var tvungen att stryka mig igenom kläderna. Speciellt då alla inte hunnit torka helt då vi tvättade. Och mögliga kläder är rätt äckligt. Jobbade gjorde jag dock. Så lite duktig var jag ändå. Sen har jag å andra sidan inget jobb som man direkt kan skippa bara för man känner för det. Det är rätt elakt.

I onsdags försov jag mig. Illa. Så det blev ingen tomteverkstad. Jag vaknade kvart i elva av att det ringde på dörren. Jag hann naturligtvis inte öppna dörren för den delen heller. Fast jag insåg rätt snabbt att jag inte skulle hinna till tomteverkstaden så bra att det var nån idé att ka dit. Så jag ringde och sa som det var. [Det gjorde jag faktiskt.] Och sen stannade jag hemma och strök vidare tills det var dags att göra sig iordning för att åka på pratgrupp. För en gångs skull var alla där samtidigt. Hade inte skett tidigare. Och det gick rätt bra. Fast det är svårare att prata i en sån där grupp då man mår bättre. Dubbelt men ändå. Det känns ju som om man ska prata om det som är jobbigt och svårt. Och då man mest känner hur mycket bättre man mår blir det lite knepigare. Fast man kanske ska prata om det också.

Idag vaknade jag iaf halv tio. Lite sent om jag säger så. Men det var väl ingen stor fara. Inga lägenheter tycks det ha kommit upp den här veckan. [Eller det har det inte, men det betyder förmodligen att inga kommer heller.] Jag har starka funderinga på att skolka från Aspen idag igen. [Jag är en dålig människa. Jag vet.] Men jag har faktiskt en anledning. Jag tänkte stryka färdigt. [Jag sa ju att det var mycket tvätt.] Se om jag hinner städa lägenheten. För jag håller på att bli tokig av det här kaoset som existerar. Eventuellt kolla upp lite saker för nästa termin. Men imorrn är det bara att gå upp tidigt. För då ska jag vara hos tandläkaren halv nio. Jag ska sluta boka läkartider tvärs över stan innan tio. För det är inte roligt att gå upp halv sju.

Tiden går rätt snabbt just nu. Känns det som iaf. Det är positivt på sätt och vis. Då känns det inte så himla långtråkigt med allting. Samtidigt så hinner man inte med sig själv och det är negativt. Den här tiden på året är en av de värsta. Inget man har på sig är rätt. För i ena sekunden är det svinkallt och i nästa svettas man. Snön smälter och bildar stora sjöar så man blir blöt om fötterna och egentligen hade behövt gummistövlar och i nästa stund är det isbana och skridskor som gäller. Och allt man drömmer om är vår, vår och åter vår. Fast som pollenallergiker är det rätt motsägelsefullt.

Jag funderade en stund på att gå till läkare och utreda exakt vad jag har för pollenallergi. ATT jag har det är det väl inget snack om men det finns en hel del att välja mellan. Jag gissar björk och al, men å andra sidan har jag noll koll på exakt när saker och ting blommar och sådär så det skulle lika väl kunna vara nåt helt annat. Fast jag har för mig att Bjärk och al är tidigt och det är min pollenallergi också. Hursomhelst så kan det vara lite bra att reda ut det. Då kan man dessutom få receptutskrivna allergimediciner [som går under frikortet då man har sånt] och så kan man koncentrera sig på rätt perioder. Fast det där med att gå till läkare är inte min grej. Det räcker med att jag avslutar hudbehandlingen i april och att jag då tänkte kolla sköldkörtelhormonet [vilket i värsta fall leder till medicin] och att jag tänkte fixa glasögon. Till att börja med iaf. Stina är en linsbärare inte en glasögonorm. Så är det bara.

Idag gjorde jag färdigt mina tofflor. De såg hemskt små ut. Men jag kanske har minifötter. Man ska ju ha små fötter som tjej så det är väl inget med det fast det såg hemskt småttit ut. Och sen började jag måla på en ask. Tänkte göra ett riktigt arbete med den och måla nåt mönster på så må vara lite knepigare än att bara kladda lite men det där med lekverksamhet är inte riktigt min grej. Jag borde börja göra riktiga grejer. Stickning har jag tänkt länge men det är det där med vad man ska göra. Och så ska man ha garn. Jobbigt.

I pratgruppen gick det relativt bra. Det tog emot lite. Kanske pga att jag var pisstrött. Rätt logiskt. Det är iofs lättare och lättare. Förr eller senare känns det mesta naturligt. Och det vore bra skönt att sluta känna sig obekväm i olika situationer. Min drömtillvaro innebär att våga ta plats och vara sig själv. Jag har inga behov av att bli nån pratig papegoja, men visst vore det skönt att slippa känslan av att inte passa in. Jag skulle vara tacksam över att slippa.. ångesten... eller vad man ska säga.

Sen är det all energi jag vill göra av med. Har fortfarande lite jag vill kolla upp. Främst priser, för jag SKA göra det. Bara vi har råd. Det ena har jag hört kostar en del och det är ingen sång i fattiga flickors öron. Så skulle jag vilja göra min tatuering också iofs. Den kan kosta lite för den är inte så liten.. Och även om jag vet att det vore vettigt att börja med en mindre som jag har lite i huvudet så är det den stora som jag har färdigt och som känns viktigast. Sen gäller det att hävda att jag inte betalade den själv då mamma förbjudit mig och syrran att göra sånt så länge vi är skyldiga det minsta med pengar. Heh... Nu kom jag lite av mig. Ska nog kolla upp lite av det där jag tänkt på iaf. [Värst vad jag blivit hemlig av mig. Men Micke ska få veta först.]

Ibland är jag en riktigt... förvirrad [för att inte vara alltför elak] flicka. Jag borde ha varit hos tandläkaren i fredags. Men det glömde jag bort. Eller förträngde. Så jag var tvungen att ringa å be om ursäkt och boka om den jäkla tiden. Som om jag inte tyckte nog illa om att gå till tandläkaren från början. Men men.

Vi var hos Sara och Tompa i lördags. Inte bara vi iofs men jag orkar inte leka räkna upp folk leken. Lite mycket blev det kanske. [Host harkel.] Det märktes om inte annat dagen efter. Inga kommentarer. Fast det var rätt kul. Och jag slutar aldrig fascineras av hur fullkommligt engagerade folk kan bli av en melodifestival. Fast alla har sina dåliga sidor;) Och sen lyckades jag övertala tjurskallig Micke att vi skulle åka nattbuss hem. Han är bortskämd. Det är inte jag.

Men det var trevligt som omväxling.

Jag borde inte sitta här egentligen. Jag borde ducha och mejka mig. Men jag är en dålig människa och det visste vi redan. Heh. Vi ska till Sara och Tompa ikväll och det är därför jag borde. Troligtvis lär vi åka hem innan tågen slutat gå för Micke tycker inte om tanken av brist på sovplats. [Och har jag berättat att min pojkvän är en riktig kräsen fjolla gällande sängplatser? Tur att han inte varit med mig då det varit riktigt trångt så att alla legat huller om buller. Kunde blivit knepigt:)]

Rickard ringde idag och fixade tågbiljetter till Erika. Det kan faktiskt bli kul att se henne. Och det var evigheter sen jag åkte tåg. [Det där ger mig associationer till "sex and the city" där Carrie och Samantha ska åka till San Fransisco med tåg och tror att det är störtmysigt men det är en ren mardröm. Fast de är rätt snobbiga. Det är inte jag. Jag tycker det är rätt kul på riktigt. Om man inte har menssmärtor så man vill skrika och det samtidigt är 30 grader på tåget så man håller på att bli tokig. Fråga Hanna, hon vet vad jag menar.] Fast bästis tror att man behöver dator och film för att roa sig på ett tåg. Vilken liten tramsa va?;) Jag ska lära honom att roa sig på ett tåg jag. Det har aldrig varit ett problem för mig. Och en dag i världen så var jag relativt duktig på att åka tåg iaf.

Städningen går långsamt så det är tur att vi inte har bokat återinflyttningsfest än. Fast det kanske vi borde. Vår ursprungliga plan var samma helg som jag ska till Erika så det är dumt. Men vi kanske ska försöka ta däromkring. Om man säger till folk i tid brukar de vara bättre på att spara pengar och då funkar det mesta. Lönehelgen funkar dock inte. Micke jobbar då. Hemskt olämpligt.

Sen har inget hänt. Än iaf. Men forhoppningsvis så rör det på sig lite mera snart. Puss på er.

Mindre sjuk idag. Ledig också. Sånt hjälper alltid.

Dock är jag rastlös. Så in i... Ja, ni vet. Och tro mig. Det hjälper inte att ha en hel lägenhet som frestar med ostädade rum att roa sig med. Det botar inte rastlöshet. Så jag har flytt från det hela dagen och ägnat mig åt att stryka. [Iofs mycket nödvändigt. Men kanske skulle klädberget i sovrummet eller diskberget i köket vara mer behövligt att beta av.]

Jag är fortfarande energifylld. Inte lika exploderande som för ett par dagar sen men ingen kan explodera dag efter dag efter dag. Jag har tänkt kolla upp lite saker iofs att "explodera med". Men jag tror jag måste berätta för min sämre hälft vad det är först så han inte får en hjärtattack av chocken. Det vore ju lite oturligt. Vilket betyder att ni inte får veta heller. Än.

Dock tänker jag iaf åka till Erika. Micke tyckte det var dyrt med tåg och jag har verkligen absolut ingen lust att låna morsan och farsans bil, igen, så det blir nog bara jag. Och bästis förstårs. Men han var självklar från början. Mer eller mindre. Fast det kan ju vara bra det med. Då bästiskvällarna mer eller mindre slutat att existera kanske ett par timmar på tåget skulle göra ett par upptagna, vimsiga bästisar gott. Jag kan ta med en Harlequin-bok om det blir alltför tråkigt. Heh. Nä. Jag skojade bara. Har vi bott ihop kan vi väl slå ihjäl ett par timmar utan att bli tokiga på varandra. Visst va bästis?

Apropå böcker håller jag på att läsa ut en skitbra bok. Tärningsspelaren. Den är så sjukt bra så att jag tänker tvinga alla jag känner att läsa den. Men tveksamt att folk får låna min. Min är signerad och därför lite oersättlig. Bara pålitligt folk som garanterat inte förstör den [ger den hundöron, spiller nåt i den, knäcker ryggen på den osv] får över huvudet taget hålla i den. Jag är lessen. Men det var alltför jobbigt att skaffa signeringen för att riskera den.

Imorrn är det final i melodifestivalen. För er som behöver tid att fly. Och för er som behöver tid att poppa popcorn och mysa in er i soffan också. Naturligtvis.

Jag är trött på att vara sjuk. Jag är trött på att vara trött. Och om inte den j-la snön försvinner snart så tänker jag emigrera. Och inte komma tillbaka. Det är ingen stor förlust. [Fast vissa kanske jag saknar, lite. Heh.] Nu har jag klagat färdigt.

Egentligen så är jag piggare än vanligt. Mer energifylld. Jag bubblar inombords av saker jag vill göra. Om det bara vore lite enklare att göra vissa saker så skulle förmodligen inget kunna stoppa mig. Men nu är verkligheten en sak och drömmar en sak. Och förhoppningsvis kan man nånstans para ihop dröm och verklighet till något hållbart.

Hursomhelst har jag kommit fram till något som för mig är viktigt. Jag är trött på att vara duktig, snäll och skötsam. [Inget fel i det, men det där med att sitta i ett hörn och vara duktig är inte att leva. Det är att betrakta andra leva. Och i så fall vill jag få be om en pistol så jag kan skjuta mig på huvudet  på en gång och slippa göra det av exakt samma orsak när jag är 80.] Att ändra sig innebär en massa saker för mig. Och det är där det gäller att inte bli rädd för att det är en sån JÄTTEgrej och istället inse hur bra allt kommer kännas då jag når dit. Först är det de där gamla sakerna. Ytliga. Ny garderob, hälsosammare liv och bla bla bla. Ni har hört det förut. antar jag. Men det andra, det viktiga är att jag tänker börja utmana mig med sånt jag är rädd för. Egentligen har jag väl redan börjat. Jag menar, för en flicka som för ett år sen inte kunde tänka pendeltåg utan att känna paniken i magen och som hellre hade dött än att tala inför fölk så är det väl rätt imponerande att vecka efter vecka sitta i en grupp och tala om sånt som jag knappt talar om med Micke. Så det är en rädsla som jag utmanar. Fast det finns en annan rädsla jag tänker ge mig på också. Höjdrädsla. Och det innebär att jag tänker försöka genomföra en gammal dröm samtidigt. Folk som känner mig kommer väl tro att jag blivit tokig och jag kan anta att många kommer protestera. Men det är mitt liv och det är jag som måste leva det. Spindlarna tar vi sist. Om någonsin. Jag dyker hellre med hajar än utsätter mig för spindlar. [Det är iofs en gammal dröm. Men vi börjar med dykarkurser.] Huvudpoängen är att jag måste börja leva igen. Jag har ägnat så många många år att vara rädd. Att fly från obehagliga situationer. Och det enda det har lett till är att jag idag är en person på insidan och en annan på utsidan och det kan göra vem som helst deprimerad.

Det enda problemet just nu är att jag är så rastlös. Jag vill att allt ska gå mycket snabbare än det gör. Jag vill bli frisk nu. För en vecka sen. Förra året... Ja. Jag vill inte vänta och ta små steg. Jag vill inte fortsätta skjuta upp mitt liv. Men samtidigt vet jag att jag INTE FÅR ha för bråttom. Även om det en del dagar känns som jag skulle klara ett fulltidsarbete så skulle det vara rent korkat att följa den känslan. Och även om jag en del dagar är fullständigt övertygad om att jag skulle klara mig utan psykologer och sjukskrivning så är det inte en känsla som jag får svepas med av. Men jag är en rastlös själ i grund och botten. Och det är mitt största hinder när det gäller att bli frisk. Förmodligen kommer folk jag känner bli fullständigt tokiga på mig när jag väl blir frisk och de upptäcker hur svårt jag har för att sitta still.

För övrigt går det ovanligt bra att gå i min pratgrupp. Jag måste bara skriva det för jag är så stolt över mig själv. [Ibland får man skryta.] Häromveckan pratade jag i en halvtimme i streck och det är rätt lång tid att prata i en grupp då all tid man har gemensamt är en och en halv timme. Men det visar att jag utnyttjar mina möjligheter. För även om jag tycker att det är fruktansvärt obehagligt att ta över samtalet i ett rum och även om min inre röst hela tiden säger att folk dömer mig och tycker att jag är dum i huvudet om de fattar hur jag är på riktigt så måste jag utmana det. Jag måste utmana det och säga att min inre röst har fel. Att folk faktiskt fattar att man kan må så dåligt som jag har gjort och att man kan, om man råkar ut för fel saker, hata sig själv så djupt som jag gjort och ändå inte vara "sjuk i huvudet". Och faktum är att antingen så utmanar jag mitt eget sätt och min egen osäkerhet eller så får jag formodligen acceptera att må skit hela livet. Och det är helt enkelt inte ett alternativ. Så jag stålsätter mig och låter mig höras. Och det enda jag har upptäckt hittills av reaktioner inom den där gruppen är att en del av dem har samma tankar och känslor som jag. Mer än så kan jag inte skriva. För jag har tystnadsplikt gentemot de andra. Det måste man ha i en sån grupp annars skulle ingen våga säga något förmodligen.

Det känns som jag tappat bort mig lite just nu. Jag är nog lite småvirrig idag. Jag skyller på att jag varit småsjuk i en hel evighet. Eller så är det att jag är rastlös. Jag blir nog lugnare om jag städar hela lägenheten imorrn. Heh.

Puss på er.

Jag är rätt slut nu. Det känns som febern gryr i kroppen men som vanligt så förnekar jag det. Jag vill inte bli tokig av rastlöshet för att jag ligger i sängen och blir frisk. Jag vill vara ute och springa och göra roliga och/eller nyttiga saker. Fast eftersom jag envisades att åka till Aspen idag så har det resulterat i en irreterande huvudvärk. [Och varför ligger jag inte i sängen nu då? Jag måste städa, äta... Jag tänkte se Gilmore Girls avsnitten och tisdagens Desperate Housewife. Nu då jag kan. Och så... Jag vet. Jag är expert på ursäkter.]

Förra helgen råkade det bli lite mera festande än det var planerat. För så kan det gå då man är lite spontant lagd. Och så måste jag krypa till korset och erkänna att vi såg på melodifestivalen. [Jag vet, jag vet. Jag skäms faktiskt över att jag kan svka mina principer så, men... Äh va tusan. Så hemskt var det faktiskt inte.]  Och två söta kissar hade brudarna vi var hos. [Det värker i mitt hjärta men jag SAKNAR att ha djur. Extremt mycket. Och så är man så löjlig när man inte har egen katt. Lite katthår är väl inget att gnälla över?] Av den anledningen blev det dock lite för lite städande. Så det är fortfarande rent kaos här. [Och det är därför jag inte borde sova, fast ändå borde jag.]

Den här veckan har väl varit ungefär som vanligt. I tisdags började jag att skissa upp nästa bild på Aspen. Det blir nog rätt tufft. Ibland är det riktigt bra att Micke spelar sitt WoW. Vem hade trott att hans spelgrejer kunde hjälpa mig med mina målarideer. Sen strulade tågen som tusan så jag åkte till stan tidigare än jag borde. Och så åt jag på McD. Och sen insåg jag att jag blivit alldeles för effektiv av mig för tiden ville inte bara rulla på. Så jag segade mig så mycket som möjligt till jobbet och kom ändå pisstidigt. [Och jag hatar att vara pisstidig. Man ska inte stressa iväg och komma först. Det är bara meningslöst.] Jobbet var rätt lugnt iaf. Sen kom jag hem trött till tusen. Men det gick det också.

I onsdag på tomteverkstan så sydde jag NÄSTAN färdigt mina tofflor. Men bara nästan. [Sååååå irriterande att aldrig bli färdig.] Och nu är det två veckor tills jag kan göra färdigt. För vi har ledigt nästa onsdag. Så gick jag förbi Katalog ocg frågade om de hade nån svart dödskalletröja men de var helt slut. [J-la piss!] Och så gick jag och stoppade i mormor lite mat innan det var dags för nästa grupp. På samtalsterapin var jag hemskt duktig och pratade på som ett rinnande vatten. Så nog kan man säga att det hjälper. Ni ska se att det finns hopp för mig också. Och skam den som ger sig som man säger. Jag tänker inte bli en olycklig oförverkligad människa iaf.

Idag började jag måla på min bild på aspen iaf. Fast det blev inte så lång tid. Jag tror jag ska öka på det där lite. Se till att komma dit klockan ett så ökar jag genast en timme i veckan. Så kan jag börja åka dit på fredagar. Och det är ytterligare en liten ökning. Fast jag måste ha tålamod med mig själv. Babysteps så att säga... Jag måste akta mig för att ha för bråttom igen så att jag inte hinner med i huvudet. Men om det inte blir nån ordning på mig snart så kommer jag bli den första i min kompiskrets som får en ordentlig 25-årskris. Och jag har nog med kriser iaf.

Nåja. Jag ska stoppa lite mat i magen och så ska jag nog övertala mig själv om att vila lite. Så får jag vara duktig sen om jag vill istället. Ingen idé att leka duktig flicka helt i onödan.

Och ni vet väl att det var internationella kvinnodagen igår?

Inte riktigt varje-dag-skrivande på mig. Än iaf. Jag skyller på att jag varit upptagen.

I onsdag var det först tomteverkstad. Sen skulle jag äta hos mor och far innan jag skulle på samtalsterapi. Och så kom jag på att jag skulle på katalog. så pappa och jag åkte till centrum medans mamma stekte pannkakor. Och så "råkade" jag köpa en tröja extra. Men det fick jag. Sen var det samtalsterapi. Och sen var det bara att i rask takt gå till tåget för att åka till gullmarsplan för veckans stora händelse. Edguy. Och Sabaton som var första förband var riktigt bra. Andra förbandet var inte så.. bra. Nej. Det gick mest fort. Och som syrran sa. Det var inte SM i trummning. [Eller trumning?] Och sen var det Edguy. Ruskigt bra. Men panik-Stina kunde tillslut inte svälja ner paniken längre så en gång var jag tvungen att smita ut med snäll pojkvän som sällskap. Bättre än förra året. Men ändå.

På torsdagen var jag apseg. Så det blev ingen Aspen. [Ibland FÅR man skolka.] Däremot blev det fika med familjen taikon på Sans rival i Jakan. Sen var det meningen att jag, syrran och Per skulle äta innan vi åkte till stan. Men kycklingen var bloding och vis av erfarenhet föreslog jag att vi skulle åka in till stan och gå på BK istället. Lite stress blev det men men... För 19.30 började Saturday night fever. Och att komma försent på en teater går inte riktigt så bra. Musikalen var bra. Fast Per uppskattar inte riktigt disco så han tyckte det var mindre bra. Andreas Lundstedt spelade frusterarad hetrokille riktigt övertygande. Heh.

Idag ska vi äta middag hos mamma och pappa med syster och Per och en mormor. Sen kanske det blir lite spelande på kvällen. Får se. [Och jag är en dålig bästis och har inte lyckats boka fika eller nåt än. Den här veckan blev lite rörigare än jag räknade med.]

Och så en trevlig och en otrevlig sak.

Trevlig: Micke och Tompa fick tag i Iron Maiden biljetter. Tyvärr ska syrran och Per gå på annan dag. Men man får leva med det.

Otrevlig: Tinka är sjuk. De var hos vetrinären idag och tog prover eftersom hon raglade som om hon var full. Och nu håller alla tummar och tår att det inte är alltför allvarligt. Dock vet man att hon är såpass gammal och såpass överviktig så att riskerna är ganska överhängande. Men jag får ogilla det iaf.