susieq

Just nu har jag bestämt att jag inte ska stressa upp mig av mina egna tankar. Istället ska jag låta de bara vara. Jag skiter fullständigt i skolan just nu. Jag bestämde mig att det stod mellan att köra i mig själv i väggen eller att lägga ner det. Så jag la ner det. Istället så lägger jag min energi på nästa termin som iaf är det viktiga. Prioritering är ibland extremt underskattat.

Dubliners var trevligt i lördags. Matchmen var lika bra som de brukar vara och Micke var fin i sin glittriga skjorta. Konstiga samtal och sådär som vanligt men det tillhör. Så ni som inte var där missade nåt=)

Idag är en bra dag. Jag vet aldrig vad som gör skillnad mellan dåliga och bra dagar men idag har jag lust att dansa i månskenet. Jag ser fram att gå på Dubliners. Det var länge sen jag lyssnade på Mickes band nu. [Inte min micke. Annan Micke.] Jag ser fram att få dricka öl också. Att gå ut. Det var också ett tag sen. Får se om man får med sig pojken min eftersom han tydligen är gammal och skadat ryggen.

Igår hamnade jag helt spontant i Kallhäll. Planen från början var enbart att kolla efter en klänning att ha på bröloppet nästa lördag och bara shoppa lite med syrran. Nån klänning hittade jag dock inte. Bara megafina och så uppklädd vill jag inte vara! Inte alls den jag tyckte om som jag såg en gång för länge sen. Typiskt nog. Och försökte kolla efter ny snygg vit BH eftersom de gamla håller på att kollapsa. Men antar att jag var på heeeeeeelt fel humör för jag provade två och det kändes inte bra alls. En känsla att jag skulle ha en storlek större och det var det som var problemet men humöret funkade som sagt inte. Sen åkte vi till mormor och hämtade henne och sen till mamma och åt. Sen beslutade jag mig för att stanna så vi kunde dricka vin och spela spel och ha det lite trevligt. Så kan det gå.

För övrigt har jag hittat en klänning att ha på bröllopet. Jag lånar en av mormor som är riktigt snygg. Enkelt snygg. Nu ska jag bara matcha smycken och skor så blir allt alldeles utmärkt. Och eventuellt har jag hittat kostym åt Micke eftersom han har växt ur sin egna=) Beror på om de byxorna är tokigt stora.

Nu ska jag ta det lugnt ett tag innan det är dags för Dubliners ikväll=)

Om sanningen ska fram så har jag helt tappat sugen på skolan just nu. Jag vet att jag BORDE sätta mig och tokplugga. Och jag vet att jag BORDE ta tag i saker. Och jag BORDE så mycket. Men jag kommer ingen vart idag. Det är som om nåt inom mig bara sätter stopp på det.

Jag är för övrigt på ett himla konstigt humör nu. Det bubblar tankar i mig. Och jag känner mig allmänt missnöjd. Rastlösheten kryper i mig. Och det känns.. fel... Jag förmodar att det är det dåliga vädret. Att inget kul har hänt på länge. Jag AVSKYR att bara vara hemma jämnt jämnt jämnt. Och jag vet inte vem/vad jag ska skylla på just nu.

Nä. Jag ska lägga mig i badet en timme och låtsas att världen inte finns. Då mår jag bättre igen. För det är bara en liten svacka.

Just nu är det bara stress stress och åter stress. Jag får ont i magen och mår illa och jag känner igen paniken i mig.

Anledningen är mycket enkel. Jag känner att jag inte hinner med skolan ens om jag pluggar dygnet runt fram till inlämning. Vilket jag inte ens skulle orka göra. Ingen orkar att plugga dygnet runt. Så en del av mig känner för att ge upp. Om det iaf inte är nån idé så varför då försöka in i det sista? Den andra delen fnyser åt den tanken. Det är delen i mig som aldrig ger upp och ogillar sånt. Man ska satsa in i det sista. Så jag vet inte. Och nu sitter jag och renskriver ett par texter som jag kan lämna in idag. Om det är nån idé att åka dit. Och jag velar fram och tillbaka. Överväger att mejla läraren istället och se vad hon tycker. Om hon kommit tillbaka från semestern.

Jag gillar verkligen inte att vara elev just nu. Just nu känns det enklare att göra karriär som kassörska på ica istället. Fast jag skulle aldrig nöja mig med ett sånt liv. Så det är väl bara att bita ihop och försöka få ihop det som inte går att få ihop. Eller ge upp.

Ångest.

Att åka in till stan i klackskor var nog dagens mest korkade beslut. Nu har jag panikont i fötterna och kan knappt gå. Mysigt:/ Det måste varit en man som uppfann klackskorna. Sista biten hem var jag tvungen att gå UTAN skor för det gjorde alldeles för ont att ha dom på.

I övrigt var det mysigt att åka in till stan. Hade varit trevligare med sällskap men man kan inte få allt här i världen. Jag köpte vinet och ny gastub iaf. Rätt hårtrimmer hittade jag inte, men det var för att Micke glömt att berätta att den fans på TM och inte på Claes Ohlsson som han tittat på tidigare och då Micke kom in till stan så stängde de dom två butikerna som fanns närmast centralen. Nån rem till mobilen hittade jag inte. Rosa eller glittriga var de enda jag såg och jag är varken rosa eller glittrig. Och långklänningar fanns ingenstans. Fula knälånga klänningar var det enda jag hittade och det tänker jag INTE ha på mig!

Just nu är jag uttråkad, rastlös och fundersam. Jag skulle vilja hitta på nåt kul. Vi pratade förut om man skulle dra ihop folk till grönan till nästa helg. Men jag har inte engerat mig så jag vet inte om folk kan. Fast egentligen skulle det vara bästa helgen. Nåja. Får fundera. Kolla med folk. Kolla Mickes schema. Fester har det talats om också. Vi skulle ju ha nån fest t.ex. Dags snart känns det som. Men mitt organisationssinne har gått på semester just nu. Så det går halvbra med planerandet.

Den här helgen jobbar Micke så jag sitter ensam hemma och dricker kaffe ur min "balja" [dvs en jättekopp] och slötittar på dåliga TV-program. Och jag vill inte vara en elak flickvän och sambo men ibland är det så skönt då Micke jobbar på helgen så jag får vara ifred. Förut tyckte jag alltid att det var tråkigt och en ren pina att vara själv eftersom jag blev rastlös och inte fick nån ro i kroppen men numera trivs jag med det. Ibland. Jag skulle inte vilja vara ensam jämnt jämnt jämnt. Det där är något som har förändrats hos mig de senaste åren. När jag var yngre avskydde jag att vara ensam. Tanken på att bo själv fick mig att känna mig missnöjd i hela kroppen. För att bo själv innebar bara då att man inte hade nån att prata med. Ingen att umgås med. Ingen att äta med. Nu skulle jag känna att det funkar. Då kan jag göra som jag vill utan att nån stör mina rutiner. Anledningen till att jag funderar på det är att om jag börjar plugga i Uppsala [eller stryk över om och sätt in när istället] så kanske jag måste överväga att bo i ett studentrum på veckorna om pendling blir för besvärligt/dyrt. Och då måste jag bo själv. Tom utan katten. Fast i studentrum är man väl aldrig helt ensam. Folk man känner längst hela korridoren. Men om jag skulle hyra en billig lägenhet då. Det kanske skulle vara mer ensamt.


Ensamtid har dock en negativ effekt också. Ensamtid kan innebära funderartid. Man funderar på allt som inte helt funkar. Allt man ser som problem. Saker i ens bakhuvud flyter upp till ytan. Och man grubblar grubblar och grubblar. Får mig att komma ihåg vad vi lärde oss i KBT-behandlingen. Att avsätta en timme per dag till tankar och grubblerier och inte tillåta dom i övrigt. På så sätt så tar bara tankarna upp en timme och inte hela dagen. Och man hinner med det man ska göra också.


Nä. Apropå att hinna med det man ska så måste jag sätta fart nu. Ska in till stan och shoppa lite. Lite vin eftersom det gamla har tagit slut. Ny gastub till soda streamern. Micke behöver en trimmer. Så kanske jag skulle försöka hitta en rem till nya mobilen [den är för stor för mina små fickor]. Och så måste jag börja kolla efter en klänning som jag kan ha på bröllopsmiddagen vi ska på eftersom jag inte äger nån snygg långklänning.

Puss på er!

Ibland så är en ny sak sann lycka. [Och det kommer ifrån mig som i övrigt anser att saker bara är matriellt och överskattat.] Idag kom avin om att min nya mobil har kommit. Och det kliar i fingrarna. Jag vill springa dit och plocka ut den och barnsligt som en 3-åring på julafton slita upp kartongen. [Det där skulle iofs aldrig ske. Alla som sett mig öppna upp paket vet att jag försiktigt lossar på tejpen och öppnar upp så att pappret fortsätter vara helt.] Men jag kan inte springa och hämta ut den idag. Jag får inga pengar försen imorrn. Inte försen då kan jag springa iväg till tempo och hämta ut min nya älskling.

Tajmingen är rätt bra. Igår flyttade jag över det sista från min gamla mobil. Jag raderade alla bilder [utom den på Toshi som jag har på skärmen]. Jag raderade alla meddelande så att det för första gången på hur många år som helst stod att det var helt tomt i meddelandekorgen. Jag har sparat alla nummer i datorn [eftersom jag kommer förlora alla eftersom de ligger på simkortet som kommer sluta fungera då jag får mitt nya].

Okej. Jag vet att jag är fånig. Men jag tycker om min nya mobil. Och det ska till en riktigt fin mobil för att kunna ersätta min lilla svarta som jag älskat i snart två år nu. [Men min gamla lilla älskling hotar att lägga av så det var dags att byta ut henne].

Okej. Nåt annat.

Mitt nya duktiga liv går fortfarande halvbra. Idag har jag bara lyckats plugga i två timmar. Sen blev jag så trött i huvudet så jag inte hängde med på Platons idélära längre som jag redan kan utan och innan. Så det kändes läge att sluta och dricka kaffe istället.

Jag har dock snart tvättat två maskiner tvätt vilket är väldigt skönt. Och snart ska jag städa de två sista rummen som jag inte orkade med igår. Eller rättare sagt blev jag så arg på röran så jag tillslut vägrade. Det var nästan så man kunde se hornen växa ut igår, på så dåligt humör var jag. Och jag hade bara lust att gräla på nån. Toshi åkte in i buren nångång då han försökte bråka på mig men Micke slapp undan på ren tur. Eller så gjorde han nåt bra.

Idag ska det tränas igen iaf. Det är skönt. Och förhoppningsvis går det enklare än i söndags. Då var det tyngre än det brukar vara. Men alla träningsperioder kan inte vara bra perioder.

Tråkblogg idag igen. Men jag är trött och seg=)

Idag skulle jag äntligen få ordning på mig. Men planen sprack rätt omedelbart. Morgonschemat gick åt helvete och 2 pluggtimmar försvann spårlöst utan att nåt gjordes. Anledningarna var:

1. Jag fastnade i "Weeds" på TV3 inatt. Trodde de skulle visa nåt enstaka avsnitt och eftersom jag missade då serien gick första gången tänkte jag att det kunde vara skoj. Jag såg sex avsnitt innan jag gav upp och somnade. Och då var klockan massor.
   
2. Imorse då klockan ringde var jag inte särskilt motaglig mycket beroende på det sena TV-tittandet.
   

Så jag tycks inte få ordning på mig särskilt snabbt. Just nu har jag mest lust att skippa engelskan för det känns inte som jag har nån chans att hinna med både den och filosofin. Och det känns lättare och troligare att bli färdig med filosofin.

Nåja. Nu ska jag ta det lugnt en halvtimme. Sen ska det tvättas och städas.

Idag är jag bättre i humöret. Och jag har inte mått illa idag! Framgång. Pluggat har jag inte gjort heller. Men vem f-n behöver bra betyg. [Host.]

Micke har beställt min nya mobil idag. Min nya fina jättesöta mobil. [Se bild nedan.] Fast Micke hävdar att den inte är söt utan tuff och cool. Ja, se pojkar. Micke ordnade bra rabatter för mig också. Ibland lönar det sig att var ihop med rätt person;)

Okej. Den här bloggen är tråkig. Snart ska jag skriva en sån där riktig tanke-blogg igen. Men orkar inte nu.

Och btw->

Rickard-> Nähä du. Du är inte min kompis! Eller igår var du inte. Nu har det gått över. Och för 2000 styck så hade vi nog kunnat få tag i biljetter också. Men sånt stort Metallica-fan är jag inte. Men jag hade gladeligen sugit av nån för att få en biljett:P Haha. Nejdå. Jag skojade bara. [Du kan lugna ner dig nu älskling. Det var bara på skoj.]

Idag är jag lite sisådär i humöret.

Det kanske är det faktum att Metallica-konserten är ikväll. Som jag VERKLIGEN ville se. Som vi VERKLIGEN inte fick biljetter till trots våra ansträngningar och trots att kompisar kunde fått tag i biljetter men glömde bort att vi fanns. Eller nåt sånt. Idioter. Och alla ni som fick tag i biljetter är inte min kompisar. Inte idag iaf. Ursprungsplanen var att vi skulle ta med oss picknick och sitta utanför [från början kolla om man kunde få tag i biljetter utanför men såna pengar finns inte just nu] men det här jävla vädret gör att det inte känns särskilt aktuellt. Det skulle ju vara sol och varmt och mysigt. Inte kallt och otrevligt.

Fast det kan också vara att jag mått pyton och pest i magen ett par dagar. Illamående eller ont i magen har bytt av varandra. Idag har jag mått stort sett bra. Iaf fram tills att jag tog en cigg. Då mådde jag illa igen. Kanske tecken på att jag ska låta bli att röka. Men det är så mycket man inte borde göra.

Sen kan det vara att jag är uttråkad och jag vet inte vad jag ska ta vägen med min rastlöshet. För övrigt har vi inga pengar till att hitta på nåt just nu iaf. Den här månaden har saker kostat alldeles för mycket. Grönan skulle vara kul. Men som sagt. Nästa helg kanske. Då har jag fått pengar. Eller nästnästa. Då har väl alla andra fått pengar också.

Nä. Så här kan man inte hålla på. Äta lite melon sen ska jag försöka få lite ordning här så blir jag nog genast piggare. Och snart kan jag beställa min nya mobil och när den kommer blir jag nog lite uppåt. [Matrealistiskt jag vet. Men inte ens jag är perfekt.]

Det här är dag nummer två som jag mår illa. Igår lyckades jag plugga lite halvt innan jag kände att jag mådde pyton och idag har jag inte ens hunnit börja med något innan det kändes i hela magen. Jag tror att det beror på att jag känner mig stressad. [De andra förklaringarna känns mest otrevliga]

Av den anledningen kommer jag ingen vart alls med skolan just nu. Alla mina "borden" ligger i en hög bredvid mig och hånar mig bara just nu. Och jag vet att jag MÅSTE. Och jag vet att jag BEHÖVER. Men jag KLARAR INTE av det just nu.

Vissa dagar är mest pyton. Eller visst?

Den här mobilen blev jag kär i idag. Fast den kostar massa pengar. Sen så är det den Micke har beställt och lite fånigt är det att ha likadan mobil som sin sambo. Men jag kanske måste iaf. Sen. För visst är den söt?

Okej. Ska vi försöka oss på det här då så ni stackare som troget försöker läsa får med er några ord på vägen.

Just nu surrar mest skola och jobb i mitt huvud. Och nu ska jag chocka er som ser mig som en välorganiserad och duktig student. Jag är en sån där som skjuter allt framför mig i all oändlighet tills jag inser att om jag inte gör det jag ska omedelbart så kommer jag aldrig hinna [om ingen helt spontant fryser tiden tills jag blir färdig]. Och jag förstår aldrig varför jag ALLTID ALLTID ALLTID gör samma sak. Jag VET att det blir tajt med tid. Jag VET att jag får panik. Jag VET att jag bara får ont i magen. Jag VET att jag blir världens elakaste för jag är megastressad. Men det slår aldrig fel. Sista minuten ska allt göras.

Som nu.

• Jag har TVÅ hemtentor i filosofi [som ska göras grundligt och välgenomtänkt om jag har tänkt att ta ett högt betyg och eftersom jag tidigare konstaterat att jag MÅSTE ha höga betyg vet ni nog svaret på det].
  
• Jag har en bok på engelska som ska läsas, skrivas en bra recention på. Redovisas muntligt och BRA.
  
• Jag har ett megastort projektarbete om djurhem [närmare bestämt katthem] i england som dessutom ska jämföras med något för att ge bra betyg. Det ska skrivas [max 10 sidor] + redovisas bra.
• Jag har en argumenterande text att skrivas och sen ska prov göras på det.
• Jag har prov i muntlig redovisning.
• Plus lite smågrejer som jag gör i en handvändning om jag bara får tummen ur.
  

Nu till det roliga i det hela. Det här ska vara färdigt till i början av augusti. Nån som tror det är möjligt?

Varför gör man så här? Varför lär man sig aldrig? Kan ingen nångång i början på nästa termin säga åt mig vad som händer om jag missköter mig. Och tro mig. Jag klarar inte fyra pestkurser om jag slarvar också. Och jag MÅSTE klara av dem. Jag måste mer än klara av dem. Jag måste spetsa dem. Ingen press. Nejdå...

Nu har jag tråkat ut er färdigt. Annars då?