susieq

Imorrn börjar en ny vecka. Och jag är redan slut.

Det är konstigt med min energi nuförtiden. Den är alltid och konstant slut [och ändå lyckas jag plugga i timmar i sträck, skriva 4 sidor långa uppsatser och genomleva prov]. Jag har funderat om jag äter fel, sover för dåligt, borde börja träna osv. Fast faktum är att jag inte har tid att undersöka varför jag har så kass energi. För faktum är att jag har noll och ingen tid över.

Om två veckor så slår klockan sista slaget. Då ska jag ha bestämt mig och sökt, eller inte sökt, till högskolan inför nästa termin. En del av mig vill söka för att prova. En annan del vill inte söka nåt som jag kanske skulle råka komma in på och behöva besluta mig för om jag vill gå, eller inte gå. I alla fall inte innan jag ens provat det viktigaste.

Nu ska jag se Cayote ugly och krasha. Med lite tur hittar jag lite energi till imorrn på det viset.

Jaha pojkar och flickor. Överlevde ni veckan?

Den här veckan har det varit ALLDELES för mycket att göra.
1. Mattebprov [och jag SPIKADE kursen. Jag talar 100%. Inte ett fel. Ni får ta på mig om ni frågar snällt:)]
2. Spanskaprov. [Det gick... sådär. Det gick bra med tanke på att jag inte pluggat alls typ. Men det betyder inte bra. Tack och lov för att det är sista provet och BARA sista som räknas.]
3. Uppsats i filosofi. [Jag är fortfarande inte klar så jag vet inte än. På söndag MÅSTE den definitivt inte in. "Det går bra under helgen" var lärarens egna ord.]
Men nu är den slut. Eller. En student vecka är aldrig slut. Men låtsas tänker jag allt. Förutom då jag skriver uppsats. Över spanska. Övar engelska och... Eh. Det räcker nog så.

Nu är det exakt en vecka till m in absolut sista redovisning som 26-åring. [Och jag kommer dö så jag blir nog aldrig 27. Så dåligt mår jag över det.] Det betyder att det är exakt 8 dar tills jag fyller 27. Och eftersom jag vet att alla vill överösa mig med presenter så ska jag hjälpa er lite:)
1. MVG i ALLA ämnen. [De jag läst tidigare också naturligtvis. Det skulle sitta finfint.]
2. En bokad plats på vetrinärlinjen.
3. Mängder av kärlek till alla övergivna djur. [Man får önska åt världen också.]
4. Världsfred.
Och för er som inte är så bra på att förändra världen.
1. Massa böcker.
2. Massa massa massa massa filmer.
3. CD-skivor.
4. Kläder.
5. Möbler.
6. Smink.
7. Öl på min födelsedag.
Så ni kan ni gå ut och shoppa;)

Titta. Två dar i rad. Helt fantastiskt.

Jag försöker få ordning på allt. Jag slet med filosofiuppsatsen hela kvällen igår och ändå är jag inte färdig. Orden ville helt enkelt komma ut på rätt sätt och jag kände en klump i magen av tanken på att MISSLYCKAS. [Och ibland målar man fan på väggen.] Jag ska väl skriva färdigt skiten idag på nåt jäkla sätt... Fast idag ska jag tillbaka till skolan två gånger också. Få veta hur det gick i matten och sen är det spanskan. Som jag inte pluggat till alls. JÄTTEDUMT. Nåja, jag har resten av terminen på mig att fixa det. Fördelen med språk. Det är alltid sista provet som räknas. [Och nackdelen beroende hur man ser det.]

[Nu blev det sådär mycket skola igen]

Jag försöker hitta nån slags energi. Går det att köpa på apoteket? Det vore bra. För hur jag än gör känns det som jag gör av med mer energi än jag har 5 dar i veckan. Det ger ganska mycket minus på energikontot i slutet av veckan. Och det är på helgerna jag försöker inbilla mig att jag har ett liv.

Idag avslutade jag matten. Förhoppningsvis med ett MVG men mina negativa tankar säger att jag gjorde minst 10 slarvfel och då blev det inte det. [Men det är alltid bättre att förvänta sig det värsta så man blir glad av det bästa än tvärtom eller?] Jag har en pissvår uppsats i filosofi till på fredag och jag klarar knappt av att tänka. Vilket är dumt då man ska skriva uppsats och låta som man förstått något. Jag räknar på betygen igen och igen och allt jag kommer tillbaka till är att allt känns omöjligt. Jag KAN INTE förvandla mitt betyg [som iofs inte är dåligt] till ett 20.00 betyg. Och även om jag skulle kunna har jag inga garantier på att det räcker. Och bara den meningen känns bisarr för mig. Man kan inte få ett högre betyg och "det är inte säkert att det räcker"? Vem var det som skapade ett system där tur skiljer dom som når sina drömmar från dom som bara nästan kom fram? Ett samhälle där man kan kämpa i år efter år och kanske ändå inte få nåt mer för det än att säga "jag hade en dröm".

Jag satt och kollade snitt på utbildningar igår tills jag kunde framkallat en ångestattack hos mig själv. Mitt femtehandsval har ett så högt snitt (iaf om jag vill stanna i stockholm) att jag måste plugga på riktigt bra i en eller två terminer till. FEMTEHANDSVAL? Förstår ni hur sjukt det är? Och jag har BRA betyg. Om jag är villig att byta stad så kan jag börja plugga nästa termin. Och en liten del av mig börjar tänka att det kanske är okej. För vad är ett par år i en annan stad? Det betyder att jag får plugga färdigt nångång. Att jag får börja jobba nångång. Får jag börja jobba kan jag börja leva ett riktigt liv. Och är det inte just DET jag högst av allt vill? Vill jag inte ha pengar på kontot varje månad och en trygghet så vi kan börja planera för det där RIKTIGA livet? Ni vet. Barn, hus, bil, hund. Och det låter SKITTRIST när man tänker på det så men egentligen är det bara kryddan på ett redan fullkomligt liv. Det är så jag ser det nu när jag är "äldre". Och jag tänker att jag borde haft en enklare dröm. Jag kollar utbildningar jag nångång hört nån säga att det skulle passa mig och ser snitt som jag kan skratta åt och jag tänker att det hade varit skönt, fast jag vet att det inte är min grej.

Främst önskar jag att jag vore en sån som sa att ett jobb bara är ett jobb. Att det är det som ser till att man kan betala hyran varje månad, som tillåter en att köpa mat så man slipper svälta, som en dag ger en möjlighet att köpa bostad och bil, som ger en medel att leva en tillvaro. Men jag vet att jag aldrig kan leva 8 timmar om dagen 5 dar i veckan (förutom på semestern) med ett jobb jag egentligen inte gillar. Så jag ska försöka bita ihop lite till. Och med lite tur upptäcker jag en annan väg som faktiskt är genomförbar utan att jag lämnar min sambo i flera år eller blir tokig av pressen. Eller så kanske drömmar kan slå in om man ber nog högt och hoppas nog hårt.

Tror ni på mirakel?

Idag sjönk mitt blodsocker så snabbt att det borde ha hörts när de slog i skolgolvet. Fast eftersom jag är världens mest duktiga duktig-flicka så stannade jag tills lktionen var färdig. Fast då var jag svimfärdig och kräkfärdig och allting och jag undrade varför VARFÖR stannade jag istället för att gå hem och SOVA! Jag sov inte då jag kom hem heller. Jag la mig och slötittade på TV och sen började det krypa i kroppen på mig av tankarna på allt jag inte gjort.

Och eftersom jag absolut inte orkade plugga då jag mådde pest fortfarande så låg jag på soffan och planerade hela min framtid. [Ja typ så var det faktiskt.] Jag kollade upp ALLA tänkbara utbildningar för att ha nån koll. Och om jag inte fattade absolut fel kan jag inte söka till högskolan just den här terminen för mina utbildningar är inte sökbara just nu. Och de andra tänker jag inte söka till, för tänk om jag kommer in. Det låter dumt men är logiskt i mitt huvud.

Nej usch nu är jag världens tråkigaste igen för allt jag skriver om är skola. Men det är inte så lätt att skriva om annat när man andas , äter och dricker skola. Men en dag ska jag få ett liv.

Och det var den veckan. Jag kippar efter lust för det känns som det är högar på högar på högar av saker att göra och det är ständigt denna PRESS. Då man pluggar för att få ett slutbetyg eller pluggar för att fixa kärnämnena så kan man slappna av på ett annat sätt än man gör då man pluggar för att ta betyg. Nu är det hela tiden vinna eller försvinna som gäller.

Varje gång jag får tillbaka ett resultat med de tre magiska bokstäverna MVG på drar jag en lättnadens suck och tänker "ett steg till jag klarade av". Som då jag fick tillbaka första matteprovet. [Där jag för övrigt var en stjärna med alla rätt om man nu får vara osvensk och skryta.] Eller idag då jag fick tillbaka första inlämningsuppgiften utan en anmärkning på. Men jag vet att snart kommer jag snubbla till och det kommer gå åt skogen. Med åt skogen menar jag VG. G existerar inte i min värld. Sist jag fick ett G var jag 17 och brydde mig mer om min idiot till pojkvän än om det där betyget jag borde ha klarat enkelt [eller vad tusan det nu var jag brydde mig om]. Men hursomhelst så kommer jag få VG snart. Jag läser språk och det har aldrig varit min starka sida. Jag borde ha valt historia istället eller kanske det där ämnet jag alltid tyckt vore bra för mig att läsa med tanke på mina pinsamt dåliga kunskaper men som jag aldrig kommit mig för, geografi. Men nåja. Jag tröstar mig med att jag har en termin till på mig innan det brinner ordentligt i knutarna.

Fast jag försöker pricka av punkter och se framgångar istället för motgångar. Jag har skrivit listor på vad jag ska och inte ska göra. [Jag är världsmästare i listskrivning]. Och jag har tom börjat skriva i ordning en lista med för och nackdelar på olika skolor. Jag tror jag ska tejpa upp den på sovrumsdörren och se den växa. Och så kanske jag blir lite lugnare. Trots att jag vet att det är dags att söka till högskolan och att jag ska skriva högskoleprov om en månad och det känns både bra och dåligt.

Mina ögon blinkar trött och jag försöker kväva en gäsp. Den tioende de sista tio minuterna. Och jag tänker, som så många gånger förr, att om jag bara biter ihop den här veckan så kommer jag få ordning på allt. Det kommer bli tio gånger enklare. Om jag bara får ordning på SYSTEMET så ska allt bli så mycket bättre. Men det blir det inte. Det blir det aldrig. Men om jag slutar intala mig själv att det blir det så står jag inte ut med att vara student. Jag tror ingen gör det.

Den här veckan har jag två uppsatser att skriva färdigt. Eller nåja. En uppsats och ett faktablad på en A4. Det kräver tid och framförallt ork att formulera mig i dem. Men framförallt är det pressen att de ska in en viss tid. Att inte ha möjligheten att be om en dag till då man har mängder av andra saker att göra.

Och en dag, nån gång ska jag lära mig att planera bättre. Fast jag är mästerorganiserare med mina listor och planerande att ingen i princip klarar det bättre än mig. Så jag kanske helt enkelt ska lära mig att släppa sånt som är mindre viktigt. Fast det är ju troligt...