Om man fick leva om sitt liv.
Jag har nästan skrivit färdigt alla labbrapporter nu och jag kan sakta men säkert se slutet på terminen. Men jag fattar knappt hur det ska gå ihop.
Jag kom och tänka på en sån där gammal fråga som man förut ställde i sanning och konka då man hade slut på fantasi och vad den verkligen skulle innebära. Om man fick leva om sitt liv skulle man göra det då?
En del av mig känner spontant att svaret är ja. Om jag hade fått chansen att möta mig själv som jag var på högstadiet så skulle jag tipsa det jag som jag var då om att göra andra val. För det första skulle jag såga åt det jag som jag var då att skita i det där med mediaprogrammet iaf. Jag skulle tipsa om att välja natur. Natur skulle ge hela grundkompetensen plus lite till. Och på gymnasiesättet att läsa det. Det där med att lärare vakar över en som en hök så man slipper läsa tio sidor själv. Och jag skulle säga åt det jag som var jag att plugga arslet av sig i tre år. Men bara i de där tre. Ta bra betyg då.
Sen skulle jag tipsa det jag som var jag att ta ett sabbatsår. Sen. I ett år. Eller två. Jobba ihop pengar. Resa världen runt. Uppleva världen. Gärna ihop med en kompis. Men om ingen sån fanns tillgänglig skulle jag säga att det jag som var jag kunde göra det själv. Lite pepparsprey i väskan eller andra likvärdiga lösningar så klarar man sig själv i världen även som tjej. Det viktiga är att bara var. För om det jag som var jag hade gjort det då så kanske det hade blivit nån livsresa som inneburit att det jag som är jag skulle känna att det var nåt jag inte mistit. Eller hur man nu ska uttrycka det.
Och sen skulle jag säga att efter de där två åren så skulle det jag som var jag välja sin väg i livet. I den mån det jag som var jag orkade. Ta tag i problem om såna fanns först. Gå KBT. Prata med psykolog. Vad som helst. Bara inte vifta saker under mattan. Och sen kanske det jag som var jag iaf hade valt samma drömmar som det jag som är jag. Eller inte. Och det är okej. Kanske hade det blivit andra drömmar. Bättre drömmar. Eller inte. Men det är livet man har som är det viktiga.
Och framförallt skulle jag säga åt det jag som var jag att akta sig för vissa killar. Bara för att slippa smärtan. Vi nöjer oss med att säga så.
Fast jag vet inte. Kanske skulle man förlora viktiga människor i sitt liv på det viset. Eller inte. Hur vet man det? Och kanske hade man vunnit andra. Fast så länge ingen ande ger mig tre önskningar får jag aldrig veta så då gör det väl detsamma. Men det hade varit skönt. Att bara ändra allt som gick fel.
Jag kom och tänka på en sån där gammal fråga som man förut ställde i sanning och konka då man hade slut på fantasi och vad den verkligen skulle innebära. Om man fick leva om sitt liv skulle man göra det då?
En del av mig känner spontant att svaret är ja. Om jag hade fått chansen att möta mig själv som jag var på högstadiet så skulle jag tipsa det jag som jag var då om att göra andra val. För det första skulle jag såga åt det jag som jag var då att skita i det där med mediaprogrammet iaf. Jag skulle tipsa om att välja natur. Natur skulle ge hela grundkompetensen plus lite till. Och på gymnasiesättet att läsa det. Det där med att lärare vakar över en som en hök så man slipper läsa tio sidor själv. Och jag skulle säga åt det jag som var jag att plugga arslet av sig i tre år. Men bara i de där tre. Ta bra betyg då.
Sen skulle jag tipsa det jag som var jag att ta ett sabbatsår. Sen. I ett år. Eller två. Jobba ihop pengar. Resa världen runt. Uppleva världen. Gärna ihop med en kompis. Men om ingen sån fanns tillgänglig skulle jag säga att det jag som var jag kunde göra det själv. Lite pepparsprey i väskan eller andra likvärdiga lösningar så klarar man sig själv i världen även som tjej. Det viktiga är att bara var. För om det jag som var jag hade gjort det då så kanske det hade blivit nån livsresa som inneburit att det jag som är jag skulle känna att det var nåt jag inte mistit. Eller hur man nu ska uttrycka det.
Och sen skulle jag säga att efter de där två åren så skulle det jag som var jag välja sin väg i livet. I den mån det jag som var jag orkade. Ta tag i problem om såna fanns först. Gå KBT. Prata med psykolog. Vad som helst. Bara inte vifta saker under mattan. Och sen kanske det jag som var jag iaf hade valt samma drömmar som det jag som är jag. Eller inte. Och det är okej. Kanske hade det blivit andra drömmar. Bättre drömmar. Eller inte. Men det är livet man har som är det viktiga.
Och framförallt skulle jag säga åt det jag som var jag att akta sig för vissa killar. Bara för att slippa smärtan. Vi nöjer oss med att säga så.
Fast jag vet inte. Kanske skulle man förlora viktiga människor i sitt liv på det viset. Eller inte. Hur vet man det? Och kanske hade man vunnit andra. Fast så länge ingen ande ger mig tre önskningar får jag aldrig veta så då gör det väl detsamma. Men det hade varit skönt. Att bara ändra allt som gick fel.
Pluggrapport.
Titta jag har ju en blogg också. Det hade jag nästan glömt:)
Jag har tre veckor kvar i skolan nu. Tre veckor kvar tills jag kan ta "fuskstudenten" eller tre veckor kvar till sommarlov. Jag har inte bestämt mig än. För jag har inte bestämt mig för om jag ska eller inte ska plugga på komvux en termin till. De stal ett par kurser i min kopia på slutbetyget och då funderar jag om jag inte MÅSTE plugga en termin till. Eller så kanske de där kurserna ska stå där.
Det hade varit coolt att ta fuskstudenten. Ha en liten fest bara för att jag varit så himla duktig de senaste åren och gjort det som jag ett tag inte trodde var möjligt. Gått klart gymnasiet. Men det är faktiskt fusk om jag ska plugga en termin till. Fast ska jag bara plugga en termin till vill jag hellre ta fuskstudenten nu. För studenten ska man faktiskt ta då det typ är sommar så det är varmt och så man kan dricka champange i solen. Jag vet att jag är tramsig men jag fick aldrig ta riktig studenten då jag höll på att krasha då jag skulle ha gjort det.
Nåja. Jag ska kolla mina möjligheter och sen ska jag bestämma mig. Vet inte hur i hela friden jag ska hitta en praktikplats inom djur. Måste ringa den där skolan i Skara och fråga vad de ser som godkänd praktik. Och sen gäller det att HITTA en sån praktik. Nån med kontakter inom den branchen som kan hjälpa mig så jag kan fixa mina drömmar? Förutsatt att inte ett mirakel sker och jag skriver 2.0 på högskoleprovet och helt mirakulöst kommer in på vetrinärlinjen förstås.
Nu blev det mycket skola. Men bara tre veckor kvar som sagt. Tre veckor att köra i full fart. Fast jag är förbannad på fysikläraren för att hon är så himla värdelös som lärare (och då hjälper det inte att hon är trevlig som människa) så jag klarar inte av att lägga tillräckligt med energi där. Känns som jag bara pajat för mig själv genom att plugga matte och fysik för henne. Men för sent att ångra sig nu. Hon är troligen sparkad efter den här terminen för övrigt för hon har fått alldeles för mycket klagomål från elever. Men det hjälper mig inte heller. För då har jag redan de betyg jag har. Men jag ska väl köra på med de två ämnen jag har kvar. VG är inte jättedåligt. Det kunde vara bättre men jättedåligt är det inte. Och en till termin på komvux vad är det egentligen? (Mer skulder iofs)
Sommarjobb måste jag ha också. Jag har sökt typ 10 över hela stan. Allt mellan packare till att jobba i en bar. Så ni kan tro att jag är desperat. Jag vet vilket jag hoppas på pga närheten men jag tror inte så himla mycket på det. Det krävs en sak som att söka jobb för att få tillbaka hela ångesten över sin långvariga sjukskrivning. Men jag MÅSTE hitta ett jobb annars blir det tajt utav helvete i sommar. Så skrik till om ni vet nåt.
Nä nu måste jag plugga. På lördag hinner jag nämligen inte för då ska jag fira min syster som fyller 35 den 14 maj:)
Jag har tre veckor kvar i skolan nu. Tre veckor kvar tills jag kan ta "fuskstudenten" eller tre veckor kvar till sommarlov. Jag har inte bestämt mig än. För jag har inte bestämt mig för om jag ska eller inte ska plugga på komvux en termin till. De stal ett par kurser i min kopia på slutbetyget och då funderar jag om jag inte MÅSTE plugga en termin till. Eller så kanske de där kurserna ska stå där.
Det hade varit coolt att ta fuskstudenten. Ha en liten fest bara för att jag varit så himla duktig de senaste åren och gjort det som jag ett tag inte trodde var möjligt. Gått klart gymnasiet. Men det är faktiskt fusk om jag ska plugga en termin till. Fast ska jag bara plugga en termin till vill jag hellre ta fuskstudenten nu. För studenten ska man faktiskt ta då det typ är sommar så det är varmt och så man kan dricka champange i solen. Jag vet att jag är tramsig men jag fick aldrig ta riktig studenten då jag höll på att krasha då jag skulle ha gjort det.
Nåja. Jag ska kolla mina möjligheter och sen ska jag bestämma mig. Vet inte hur i hela friden jag ska hitta en praktikplats inom djur. Måste ringa den där skolan i Skara och fråga vad de ser som godkänd praktik. Och sen gäller det att HITTA en sån praktik. Nån med kontakter inom den branchen som kan hjälpa mig så jag kan fixa mina drömmar? Förutsatt att inte ett mirakel sker och jag skriver 2.0 på högskoleprovet och helt mirakulöst kommer in på vetrinärlinjen förstås.
Nu blev det mycket skola. Men bara tre veckor kvar som sagt. Tre veckor att köra i full fart. Fast jag är förbannad på fysikläraren för att hon är så himla värdelös som lärare (och då hjälper det inte att hon är trevlig som människa) så jag klarar inte av att lägga tillräckligt med energi där. Känns som jag bara pajat för mig själv genom att plugga matte och fysik för henne. Men för sent att ångra sig nu. Hon är troligen sparkad efter den här terminen för övrigt för hon har fått alldeles för mycket klagomål från elever. Men det hjälper mig inte heller. För då har jag redan de betyg jag har. Men jag ska väl köra på med de två ämnen jag har kvar. VG är inte jättedåligt. Det kunde vara bättre men jättedåligt är det inte. Och en till termin på komvux vad är det egentligen? (Mer skulder iofs)
Sommarjobb måste jag ha också. Jag har sökt typ 10 över hela stan. Allt mellan packare till att jobba i en bar. Så ni kan tro att jag är desperat. Jag vet vilket jag hoppas på pga närheten men jag tror inte så himla mycket på det. Det krävs en sak som att söka jobb för att få tillbaka hela ångesten över sin långvariga sjukskrivning. Men jag MÅSTE hitta ett jobb annars blir det tajt utav helvete i sommar. Så skrik till om ni vet nåt.
Nä nu måste jag plugga. På lördag hinner jag nämligen inte för då ska jag fira min syster som fyller 35 den 14 maj:)