susieq

Okej. Så jag är inte så duktig som jag borde. Annars skulle jag suttit på tåget nu. Men... Äh. Vad tusan då. Jag kompenserar min dåliga "arbetsmoral" med bra städmoral. Och så kan jag skriva lite till. 20 sidor den här veckan. Det vore något det. Det är lika bra att skriva medans det flyter på.

Senare ska jag väl iväg på bästis utställnings... grej. Vad han nu föredrar att kalla det. Men innan dess ska jag väl hinna med en del annat. Städningen och skrivandet vill säga.

Nä. Eftersom jag uppenbarligen inte har nåt att skriva utan bara fyller upp tomrum slutar jag nu.

Tjingeling.

Okej. Nu då jag slutat springa vilse på bloggsidan kan jag skriva lite. Kan vara lämpligt.

Jag höll på att få panik på oordningen här så jag tog och städade sovrummet ordentligt. [Och just idag förnekar vi att vi har fyra rum till.] Fast det är en working process. Ett rum i taget. Jag är less på att leva som en tonåring.[Igen!] Micke skyller på att vi jobbar/aktivitetar så olämpliga tider. Och sen har vi massa saker för oss. Jag kallar det lathet. När snart bägge två är över 25 måste man faktiskt ta och bli vuxen. Och ni har sett dem. De "vuxna hemmen". Där ingen disk står och skräpar tills diskbänken svämmar över och inte en enda strumpa går vilse på vägen till tvättkorgen. Så jag försöker få ordning på allt. Skapa system för varenda pryl. Ibland måste man beundra hemmafruarna. Och beakta att de oftast har barn att ta hand om hela dagarna också. Ingen har sagt att ett hemmaliv är enkelt. Dock slipper deras tankar splittras av alla andra måsten. Som att man MÅSTE gå på sina grupper. Som att man MÅSTE skriva lite granna iaf. Som att man BORDE [inte måste här] måla färdigt sin tavla. Som att man MÅSTE ta tag i sitt syende igen.

Nåja. Nu ser sovrummet ut som det ska iaf. [Förutom att sängen inte är färdigbäddad. Det är jobbigt att dra på påslakan helt själv och Micke jobbar.]

Jag har noll lust med alla mina grupper den här veckan. Jag har lust att hitta på en ursäkt som går ut på att jag får vara hemma och städa/skriva/måla/sy/läsa. Men jag antar att då det bara är ett par veckor kvar så borde jag bita ihop. Men det är inte alltid så lätt att motivera sig till att göra saker som inte alla veckor känns särskilt meningsfullt.

Jag har inte skrivit på ett par dagar. Denna gång kan jag erkänna att det inte är för att jag inte satt på datorn. Faktum är att min dator är på varje dag numera. För jag har en alldeles ny dator. En dator som inte känns jobbig att slå på dagligen. För det är en laptop. [Gud så mallig man kan vara.] Det är mest att jag haft noll att skriva. Inte för att påstå att jag har en jäkla massa att skriva nu. Men iaf.

Det var mors dag idag. Ni kom  väl ihåg att ringa era mammor? Jag ringde min. Sen var vi och tvättade på Lidingö och åt middag med svärföräldrarna. Och en blomma fick Mickes mamma också. Det var väl duktigt?

Det närmar sig SRF. Nu är det mindre än två veckor kvar. En hel vecka som nästan är som vanligt. Sen är det fest för en kompis. [30-årsfesterna har börjat nu. T.o.m. lilla jag börjar bli stor.] Sen är det två dagar av förberedelse, varav en har nån "riktig" aktivitet. Sen åker vi. Det är bra kul att åka på festival igen. Fast jag hade EGENTLIGEN velat åka på Roskilde också. Men det blir nåt annat år. Jag måste tillbaka det är bara så.

Snart är det sommar på riktigt. Ledig från typ allt och det blir väl en hel del landet kan jag tänka mig. Fast syrran ska vara där också. Då kan det var roligt. Och om man kan ha tur så vågar jag mig kanske på att simma. Jag behöver motionen. Det lär gudarna veta. Så att säga.

Jag har börjat skriva riktigt duktigt på sistone. En sån där gammal "lergubbsberättelse". Fast jag har ändrat lite på den min vana trogen. Det går riktigt bra iaf. Jag har skrivit tio bra sidor på bara ett par dagar. Mer än jag skrivit på månader. Fast min tavla har dock stannat av. Måste man blöta upp de gamla färgerna då? Egentligen har jag ingen lust min mina vanliga aktiviteter p.g.a. det. Jag vill måla och skriva. Och sy. Om jag får igång symaskinen vill säga. Vill sy en kjol som jag tänkt på en hel evighet. Så går det när man vill en jäkla massa samtidigt. Min energi är iaf tillbaka. [Pollena har lugnat ner sig?]

För övrigt måste jag umgås mer med min bästis. Visst va? [Snegla mot omnämnd.]

That´s all folks.

...och jag mår fortfarand pyton.

Det blir inga grupper idag för jag vägrar att åka till grupper som ska hjälpa mig att må bättre då jag mår pyton och knappt orkar göra kaffe. [Fast jag måste nog stoppa i mig nåt i magen med tanke på hur illa jag åt igår, men jag hade noll energi till att göra mat.] Nåja, tomteverkstan var iaf inställd. Och pratgruppen skulle vara tidigare. Och det skulle betyda att jag ska åka om en timme. Och det.. nej.. inte direkt.

Men jag ska försöka få lite energi till att skriva lite idag. Och förhoppningsvis kan jag lyckas skriva flera sidor och få fart på min... ja.. vad man nu vill kalla det. Folk som skriver verkar sikta för högt. Om jag inte skriver för mig så blir det bara trams. Så jag tänker än så länge ha i tanken att jag bara skriver lite. Och sen kan man drömma lite på sidan. Usch, det där lät illa.

Nä. Nu fick jag order att söka efter en byrå.

Jag är hemma och är sjuk. Ordentligt sjuk. Jag-kan-knappt-andas-sjuk. Dumma Micke som smittas. Fast egentligen gör det väl inte så hemskt mycket. Bara jag är frisk till SRF. Annars måste jag strypa någon. I all vänlighet:)

Just nu känns det som allt håller på att slutas inför sommaren. Och så får man intrycket av att man måste göra allt man skulle. Uppfylla sina mål. Fast det måste man väl knappast bara för att det är sommar. Tänk vad mycket man kan göra på sommaren [och som man för övrigt ska]. Man kan ta tag i sin träning utan att ha några ursäkter. Man kan läsa alla de där böckerna som man tänkt läsa så länge. Man kan ta tag i sitt skrivande och sitt målande och slippa känna dåligt samvete för att man inte är ute i solen, för övrigt så är både laptops och pannåer flyttbara och kan stå ut med lite sol.

I helgen var det schlager-fest. Och som alla redan vet så vann Finland med Hard Rock Halleluja. Men kul hade vi iaf. Massa folk. Öl. Och tom en del dansande. Fast sen så skulle Micke naturligtvis hem innan man knappt hunnit vakna sin vana trogen. Vi får nog ge syrran och Per en pump till madrasserna så jag får lite lugn och ro då vi sover där.

Jag är typ slut. Och det har jag varit ett par veckor nu. Förklaringen stavas. p.o.l.l.e.n. Den är djävulens verk. Jag svär. Ändock kör jag på. Jag lever i villfarelsen att snart är sommaren här. Och då kan jag ligga på en gräsmatta och låtsas att resten av världen inte existerar. Det är inte riktigt sant. Så funkar det aldrig. Men jag kan iaf låtsas ett tag.

Just nu känns det som det flesta snurrar på. Vi hade avslutning på jobbet igår. Så då blev det tårta och sen mådde jag illa. [Man ska inte äta tårta, man ska äta frukt. Hälsofreak.] Dock var det ledigt på Aspen så jag kunde slappa. Och nu är det bara tre gånger kvar av tomteverkstad och tre gånger kvar av pratgrupp.. eller två där. Och det känns skönt men på nåt udda sätt stressigt. Och sen upphör Aspen för sommaren. Och då det är sommar då blir det inte lugnt.. Men man kan låtsas som sagt. Men det är två festivaler och midsommar och vara på landet som gäller till att börja med. Jag har ju sagt att jag har svårt att sitta still.

Nåja. För övrigt så fyllde syrran år i söndags. Så på lördagen satt vi på Skansen. Och vi såg järven! Den jäkeln ser man aldrig, eller dom för det är faktiskt två. Och lemurerna hade små små ungar så man fick lust att stoppa i fickan och ta med hem. Och sen var vi naturligtvis tvugna att åka till jakan och bete oss dumt på tre ställen, heh. Ett är juh inte nog. Nej nej. Hm.

Nu ska jag leka med mina nya dator och titta på TV och försöka stoppa något i magen. Falafel tror jag. Och nästa gång ska jag inte vänta så länge med att logga in på internet. 79 mejl är lite extremt. Tycker jag.

Allting känns bara.. fel. Jag vet inte vad det är med mig just nu. Jag har absolut ingen lust med nåt just nu. Och igår mådde jag pest. Migränhuvudvärk. Brukar vara ett tecken på något annat. [Man lär känna sin kropp efter diverse dalar och toppar.] Ibland lyckas jag få det mesta gjort genom att tvinga mig själv dit. Genom att inte ge mig själv några alternativ. Men så är det de där dagarna då inget kan övertala mig. Och det känns redan då jag vaknar. Och då borde jag inte ge mig själv någon tid att tänka efter. [Fast det är svårt att stoppa tankar då man inte har något som kan distrahera dom.]

Jag borde skippa Aspen idag. Mest för att jag känner för att skrika rakt ut. Men då dyker alla "men" upp i huvudet. "Men det borde vara bra om jag kom utanför dörren", "Men jag kan gå ut och gå istället", "Men jag borde se till att göra något av den här dagen iaf", "Men jag kan faktiskt skriva eller måla här hemma jag har trots en tavla som ligger och väntar på att jag ska fortsätta måla", "Men det känns inte lättare om jag skippar så många gånger", "Men jag kan ta tag i det nästa vecka", "Men jag har inga garantier på att det är lättare nästa vecka", "Men chansen är större".... Ni fattar grejen. Det märks vilket "men" det stannar vid.

Igår var jag på komvux och hämtade en kurskatalog iaf. Bara för att inse att Järfälla komvux inte fattar hur man lägger upp en katalog. De vill uppenbarligen att det enda sättet att kunna söka dit ska vara att man pratar med syon. Och det vet jag inte om jag orkar. Har jag nämnt att jag HATAR Järfälla? Pisskommun. Låt mig byta adress NU. Innan jag spränger kommunen i tusen bitar i ren frustration. Nej då. Men akta er för att flytta dit. Jag säger bara det. Jag vill få gå på Åsö. Åsö är mycket bättre. Varför får man aldrig välja själv vad som är bäst. Dumheter.