Städ-Stina.
Okej. Nu då jag slutat springa vilse på bloggsidan kan jag skriva lite. Kan vara lämpligt.
Jag höll på att få panik på oordningen här så jag tog och städade sovrummet ordentligt. [Och just idag förnekar vi att vi har fyra rum till.] Fast det är en working process. Ett rum i taget. Jag är less på att leva som en tonåring.[Igen!] Micke skyller på att vi jobbar/aktivitetar så olämpliga tider. Och sen har vi massa saker för oss. Jag kallar det lathet. När snart bägge två är över 25 måste man faktiskt ta och bli vuxen. Och ni har sett dem. De "vuxna hemmen". Där ingen disk står och skräpar tills diskbänken svämmar över och inte en enda strumpa går vilse på vägen till tvättkorgen. Så jag försöker få ordning på allt. Skapa system för varenda pryl. Ibland måste man beundra hemmafruarna. Och beakta att de oftast har barn att ta hand om hela dagarna också. Ingen har sagt att ett hemmaliv är enkelt. Dock slipper deras tankar splittras av alla andra måsten. Som att man MÅSTE gå på sina grupper. Som att man MÅSTE skriva lite granna iaf. Som att man BORDE [inte måste här] måla färdigt sin tavla. Som att man MÅSTE ta tag i sitt syende igen.
Nåja. Nu ser sovrummet ut som det ska iaf. [Förutom att sängen inte är färdigbäddad. Det är jobbigt att dra på påslakan helt själv och Micke jobbar.]
Jag har noll lust med alla mina grupper den här veckan. Jag har lust att hitta på en ursäkt som går ut på att jag får vara hemma och städa/skriva/måla/sy/läsa. Men jag antar att då det bara är ett par veckor kvar så borde jag bita ihop. Men det är inte alltid så lätt att motivera sig till att göra saker som inte alla veckor känns särskilt meningsfullt.
Jag höll på att få panik på oordningen här så jag tog och städade sovrummet ordentligt. [Och just idag förnekar vi att vi har fyra rum till.] Fast det är en working process. Ett rum i taget. Jag är less på att leva som en tonåring.[Igen!] Micke skyller på att vi jobbar/aktivitetar så olämpliga tider. Och sen har vi massa saker för oss. Jag kallar det lathet. När snart bägge två är över 25 måste man faktiskt ta och bli vuxen. Och ni har sett dem. De "vuxna hemmen". Där ingen disk står och skräpar tills diskbänken svämmar över och inte en enda strumpa går vilse på vägen till tvättkorgen. Så jag försöker få ordning på allt. Skapa system för varenda pryl. Ibland måste man beundra hemmafruarna. Och beakta att de oftast har barn att ta hand om hela dagarna också. Ingen har sagt att ett hemmaliv är enkelt. Dock slipper deras tankar splittras av alla andra måsten. Som att man MÅSTE gå på sina grupper. Som att man MÅSTE skriva lite granna iaf. Som att man BORDE [inte måste här] måla färdigt sin tavla. Som att man MÅSTE ta tag i sitt syende igen.
Nåja. Nu ser sovrummet ut som det ska iaf. [Förutom att sängen inte är färdigbäddad. Det är jobbigt att dra på påslakan helt själv och Micke jobbar.]
Jag har noll lust med alla mina grupper den här veckan. Jag har lust att hitta på en ursäkt som går ut på att jag får vara hemma och städa/skriva/måla/sy/läsa. Men jag antar att då det bara är ett par veckor kvar så borde jag bita ihop. Men det är inte alltid så lätt att motivera sig till att göra saker som inte alla veckor känns särskilt meningsfullt.
Kommentarer
Trackback