susieq

Det är allvar nu. Jag börjar känna det i hela magen. Det är en krypande känsla som om något inom mig håller på att vakna till liv. Det är inte monstret. Det är något myckt bättre. Och på ett vis så tycker jag att det är skönt. Det är SKÖNT att känna att jag slipper trampa på samma ställe hela hela tiden. Det är SKÖNT att slippa den där "så du pluggar bara på komvux"-blicken då man berättar vad man gör [så man har lust att klippa till människan för att han/hon inte fattar vad jäkla pestjobbigt det kan vara]. Och det är SKÖNT att känna att nu börjar det. [Glappet-känsla]. Man vill lite skriva ett plaket med alla sina nya värderingar för livet och dyrt och heligt lova ihop med sin bästa vän att man ska hålla det tills man dör. [Sådär som de gör i alla tramsiga filmer. Men sen skiljs deras vägar alltid åt och det är så tragiskt.]

Samtidigt är jag rädd som fan att jag inte kommer komma in på NÅN utbildning jag faktiskt vill gå. Jag har vidgat mig lite nu. Nånstans måste jag vara lite realistisk utan att ge upp drömmen. Jag är orolig att jag väljer något och sen står där och funderar vad jag slet så hårt för för att jag inte alls vill leva det liv jag helt plötsligt inser att jag valt. Och då står jag där med mina studieskulder och måste jobba så jag kan betala av dom och det skulle kännas lite bittert. Och jag vill inte bli en sån där bitter människa som anklagar alla omkring sig för att man inte fick det liv man helst av allt önskade.

Dessutom är jag inne i en sån där stressperiod igen. Imorrn är det biologiprov. Och jag har skrivit det förr men det tål att skrivas igen. Biologi är inget svårt ämne men det känns nog så stressigt. Veckan därefter är det högskoleprov [Låt mig höra ett Oh my god i riktig Janice-stil]. Och sen måste jag skriva sista Matte D provet. Och sen följer de ämnen jag går nu. Och då har jag inte nämnt labrapporterna jag ska skriva och arbetet jag ska lämna in. Nä. Nu ska jag sluta. En sak i taget.

Okej. Nu ska jag inte gnälla mer. För trots allt, när allt kommer omkring, finns det mer i livet än vilket yrke man lyckas få i slutändan. Fast det glömmer man lätt bort i sin stressade vardag.

Jag råkade komma in på en blogg jag inte skulle idag. Jag skulle hitta en kompis blogg men kom inte riktigt ihåg adressen så istället för att hitta min kompis blogg var det nån killes blogg. Han skrev som jag vill skriva. Skrev som om han beskrev sitt liv i en blogg och banala saker kunde anses spännande. Förut var jag bättre på sånt. Skriva alltså. Nu är det typ "idag pluggade jag". Hemskt spännande. Det är så man kräks på sig själv.

Det är sånna stunder som man funderar om det var allt livet skulle bli. Var det därför man kämpade mot sina fobier för att sitta och PLUGGA sig rakt igenom livet. Var det därför man slet och kämpade sig igenom sitt blod och sina tårar för att inse att det gått flera månader igen och det enda man har att visa för det är labbrapporter och prov som man skrivit mer eller mindre bra.

På sätt och vis är det väl BRA att livet har stabiliserat sig. Jag saknar inte alls berg-och-dal-banorna i humöret som innebar att man var den gladaste en timme och hatade livet och allt vad det innehöll i nästa. Men jag har aldrig gillat det så kallade svensson-livet. Det kommer jag förmodligen aldrig göra. Jag gillar inte att inse att vi återigen sitter vid varsin dumburk och talar sporadiskt med varandra utan att något endaste händer. Jag är LESS på att fylla och tömma diskmaskinen och att hänga tvätt och låtsas att meningen med livet är att ha städat och den ordning man vill.

Fast jag vet inte. Jag vill nog inte leva i en roman. I en novell kanske. Men inte i en roman. Men fram tills dess är jag tråkig och skriver att jag ska dammsuga lite och sen ska jag plugga en sida i fysikboken. Och så biter jag mig i underläppen så jag inte kräks på orden som jag är så less på.

Det är mycket nu. Jag håller på att avsluta två kurser. Har på TOK för mycket att göra. På fredag har jag redovisning i matten. Har suttit med talet APLÄNGE och jag fattar det knappt iaf. Så det kommer gå åt skogen. Känns det som. Och man MÅSTE redovisa. Annars kan man inte få betyg i kursen. Blä på matte. Och sen har jag prov prov och prov nästa vecka. Mycket intressant med tanke på att det är påskveckan.

Och mitt i all stress ska vi till Tyskland. Strålande tajming. Oh well. Nu ska jag ringa ett samtal och sen ska jag plugga lite mer matte bara för att. Mest för att jag MÅSTE.

Jag har lite skolpanik just nu. Inte skolpanik över det jag läser NU utan skolpanik hur jag ska lösa det faktum att det inte finns en sportslig att mina betyg duger. Jag satt och räknade poäng fram och tillbaka igår så att ögonen gick i kors. Jag vägde fram och tillbaka hur jag ska göra.

Problemet är att då jag gick på gymnasiet hade jag NOLL studiemotivation. Det resulterade i G och VG. För många. Och det gjorde inget. DÅ! Jag skulle inte plugga något avancerat och på en vanlig arbetsintervju så ser mina betyg helt okej ut. Men det funkar inte längre. Så jag skulle på något jäkla vis behöva få BORT de där dumma dåliga betygen. Vid räknande av poäng insåg jag att jag har pluggat så många poäng att jag kan i princip stryka alla G som inte är kärnämnen. Och de andra två kanske jag kan tenta upp? Klarar jag det? Nuförtiden får man typiskt nog inte plugga upp ämnen man redan har läst.

Men sen är det alla VG jag släpar på. Förra terminen gick inte heller som den borde. Och dom drar naturligtvis också nr mitt snitt. Ibland är det inte dåligt att lyckas ta ett VG men det RÄCKER INTE!

Nåja. Jag ska inte stressa upp mig i onödan. Jag ska skriva högskoleprovet. Och så ska jag fundera på mina alternativ. Just nu ser jag att de är:
1. Provsöka iaf. Kanske kanske kanske kan jag rädda det lite med högskoleprovet?
2. Finns det andra utbildningar som inte känns som ett nerköp utan faktiskt som ett likvärdigt alternativ?
3. Är ett alternativ att prova om jag kommer in på ett annat ställe? (Fast Micke skulle protestera).
4. Ska jag ägna en termin extra på komvux och försöka ersätta dåliga VG mot bra MVG med "säkra kort".
5. Klarar jag av att tenta upp de ämnen jag "misslyckats" med. Och framför allt. Är det värt det?

Nä. Nu ska jag sitta och plugga för fysikprovet. Så jag inte får fler betyg att bekymra mig för.

Just nu är jag tröttast i universum. Så är det. Jag har en förkylning i kroppen. Den vill inte riktigt bryta ut men jag har haft rethosta och nu är jag snuvig. Förra tisdagen var jag hemma för jag var megahängig. Och jag har inte tid att vara hemma mer. Jag missar supermycket och det är inte bra.

I övrigt TROR jag det går bra i skolan. Jag skrev MVG på senaste matteprovet. Jag är så stolt över mig själv så jag förtjänar.. eh.. nåt fint:) Fast det är svårt att hinna plugga tillräckligt. Timmarna räcker inte till till allt man behöver göra liksom. Det tar alldeles för lång tid att räkna varje tal för att man ska hinna utan problem. Och helst vill man ju hinna leva lite också. På fredag har jag prov i fysik och jag vågar inte räkna efter hur många sidor det är kvar att räkna. Sidor jag MÅSTE hinna med till på fredag. Inte nog med det. Jag måste förstå dom också. Och samtidigt får man inte glömma matten. Eller biologin. Fast snart lugnar det ner sig. En stund iaf. Jag lovar.

Sen vi flyttade har jag infört veckostädning. Det går riktigt bra att hålla det. För mig iaf. Den här veckan kunde Micke skylla på att han jobbar iofs men förra veckan... Tja... Det går hursomhelst bra för mig. Vuxenpoängen trillar in så det rasslar i räknemaskinen. Det är hursomhelst skönt att ha ordning. Pedanten ler nöjt och orkar koncentrera sig på det hon måste koncentrera sig på och slipper tänka på allt annat som måste göras. Fast nångång då jag orkar måste jag rota fram strykjärnet som jag TROR ligger nånstans inne i en låda i garderoben. LÅNGT in. Naturligtvis. Är det lättare att köpa nytt kanske?;) Just nu samlas strykhögen i en STOR hög och det är lite frusterande.

Fast största pluspoängen den här helgen var att jag sydde färdigt de nya gardinerna. Det var pissjobbigt men tillslut blev jag färdig. Så nu blir vardagsrummet finfint:) Nästa projekt blir nytt tyg till småkuddarna som vi har i soffan/fåtöljerna samt nytt tyg för överdrag till soffa + fåtöljer. Sen är vardagsrummet färdigt i väntan på att ha råd med nya bokhyllor + vitrinskåp + ny TV + nån bänk till TV:n + ny matta.

Hur tusan blev mitt liv så matrealistiskt?