Is this life?
Jag råkade komma in på en blogg jag inte skulle idag. Jag skulle hitta en kompis blogg men kom inte riktigt ihåg adressen så istället för att hitta min kompis blogg var det nån killes blogg. Han skrev som jag vill skriva. Skrev som om han beskrev sitt liv i en blogg och banala saker kunde anses spännande. Förut var jag bättre på sånt. Skriva alltså. Nu är det typ "idag pluggade jag". Hemskt spännande. Det är så man kräks på sig själv.
Det är sånna stunder som man funderar om det var allt livet skulle bli. Var det därför man kämpade mot sina fobier för att sitta och PLUGGA sig rakt igenom livet. Var det därför man slet och kämpade sig igenom sitt blod och sina tårar för att inse att det gått flera månader igen och det enda man har att visa för det är labbrapporter och prov som man skrivit mer eller mindre bra.
På sätt och vis är det väl BRA att livet har stabiliserat sig. Jag saknar inte alls berg-och-dal-banorna i humöret som innebar att man var den gladaste en timme och hatade livet och allt vad det innehöll i nästa. Men jag har aldrig gillat det så kallade svensson-livet. Det kommer jag förmodligen aldrig göra. Jag gillar inte att inse att vi återigen sitter vid varsin dumburk och talar sporadiskt med varandra utan att något endaste händer. Jag är LESS på att fylla och tömma diskmaskinen och att hänga tvätt och låtsas att meningen med livet är att ha städat och den ordning man vill.
Fast jag vet inte. Jag vill nog inte leva i en roman. I en novell kanske. Men inte i en roman. Men fram tills dess är jag tråkig och skriver att jag ska dammsuga lite och sen ska jag plugga en sida i fysikboken. Och så biter jag mig i underläppen så jag inte kräks på orden som jag är så less på.
Det är sånna stunder som man funderar om det var allt livet skulle bli. Var det därför man kämpade mot sina fobier för att sitta och PLUGGA sig rakt igenom livet. Var det därför man slet och kämpade sig igenom sitt blod och sina tårar för att inse att det gått flera månader igen och det enda man har att visa för det är labbrapporter och prov som man skrivit mer eller mindre bra.
På sätt och vis är det väl BRA att livet har stabiliserat sig. Jag saknar inte alls berg-och-dal-banorna i humöret som innebar att man var den gladaste en timme och hatade livet och allt vad det innehöll i nästa. Men jag har aldrig gillat det så kallade svensson-livet. Det kommer jag förmodligen aldrig göra. Jag gillar inte att inse att vi återigen sitter vid varsin dumburk och talar sporadiskt med varandra utan att något endaste händer. Jag är LESS på att fylla och tömma diskmaskinen och att hänga tvätt och låtsas att meningen med livet är att ha städat och den ordning man vill.
Fast jag vet inte. Jag vill nog inte leva i en roman. I en novell kanske. Men inte i en roman. Men fram tills dess är jag tråkig och skriver att jag ska dammsuga lite och sen ska jag plugga en sida i fysikboken. Och så biter jag mig i underläppen så jag inte kräks på orden som jag är så less på.
Kommentarer
Trackback