susieq

1. Hur gammal är du om fem år?
30. Eller nåja, nästan 31. Gammal tant.

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?
Micke eller Toshi. Pick one.

3. Hur lång är du?
162. Alldeles lagom:)

4. Vilken är din favoritplats?
Jag brukar prata om soffor så vi säger det nu också. Soffor av alla slag.

5. Vem ringde du senast?
Micke tror jag. Men mobilbatteriet dog så det blev inte så mycket sagt.

6. Vem ringde dig senast?
Syrran. Hon undrade om jag var framme vid mässan eller om jag gått vilse.

7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
"Han kanske bara försöker vara snäll så Micke blir glad." Han i det här fallet var Toshi. Messade med syrran om att Toshi var bajare fast Micke hävdade att han var sån där otrevlig djurgårdare;)

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Jag har slutat att ha telefonskräck så nu gör det detsamma. Beror helt på vad det handlar om. Ska jag bara meddela något snabbt så skickar jag sms. Och det är det jag gör i allmänhet.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Gifta.

10. När såg du senast din mamma?
Oj oj oj... Var ett tag sen. I augusti tror jag. Men ska äta lunch med henne på tisdag.

11. Vilken ögonfärg har du?
Gröna! Den som hävdar något annat tycker jag inte om!

12. När vaknade du i dag?
12 gick jag upp men Micke bråkade på mig några timmar tidigare.

13. Vilken är din favoritjulsång?
Finns det nån som heter Fuck Christmas eller nåt sånt? Då väljer jag den! Nej, skämt å sida skiter jag i julsånger. Julen är bara en dag som vilken annan på året, skillnaden är att man MÅSTE så mycket.

(vi letar fortfarande efter fråga 14 och 15 som är vilse nånstans i cyberrymden)

16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Tror och tror... Jag HOPPAS att jag vid det laget är färdigutbildad vetrinär och har börjat jobba. Alltså har jag nog med pengar för att leva det liv jag vill. Fritid lär jag inte ha någon eftersom all min lediga tid lär spenderas på akuthem och djurhem. Så när jag väl tar ledigt så reser jag runt jorden. Ja, nåt sånt iaf.

17. Vad skrämde dig om natten som barn?
Jag var inte rädd för monster under sängen eller i garderoben. Och jag trodde inte att det fanns spöken utanför fönstret. (Äldre och visare vet jag att det finns spöken överallt;)) Så absolut ingenting.

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
Oj. Jag vet inte. (Är det ett dåligt tecken?) Kanske när syrran bet mig i tummen i torsdags när vi delade på en souvas:)

19. Hur stor är din säng?
180. Fast jag får bara halva:)

20. Har du stationär eller bärbar dator?
Bärbar. Love my baby.

21. Är du social?
Social är jag väl. Fast har inte möjlighet att träffa så mycket folk nuförtiden. Vet inte om det beror på att jag har för mycket att göra eller att jag är för dålig på att engagera mig i att ordna saker. Fast samtidigt, varför ska JAG alltid ordna allt för att nåt ska ske?

22. Vad dricker du till frukost?
Kaffe för tusan!

23. Sover du på någon särskild sida?
Vänster sover jag väl på. Fast det spelar ingen roll. Sover jag nån annanstans än hemma kan jag sova på andra sidor. Oviktigt som sagt.

24. Kan du spela poker?
Kan kan jag, gör gör jag inte. Jag tycker det är töntvarning på sånt ärligt talat. Ta inte illa upp nu:)

25. Är du en beroendemänniska?
Alldeles för mycket.

26. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Japp. Exakt 9 år emellan oss. Det är lite ballt.

27. Vill du ha barn?
Usch. Gillar inte den där frågan längre. Har blivit splittrad i den. En sida av mig säger ja men inte försen om flera år. Den andra sidan av mig säger att det inte intresserar mig alls och aldrig kommer intressera mig. Så... äh.. lämna mig ifred.

28. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska. Några ord finska. Några ord spanska. Har inte blivit mer än så.

29. Har du någonsin åkt ambulans?
Nope. Aldrig.

30. Vad behöver du köpa?
Behöver och behöver. Hårinpackningen tog slut häromdagen, ny hårfärg borde jag ha, köpa en hårklippning vore bra. Fast sen så måste man ju inte ha sånt där EGENTLIGEN. Mattebok måste jag däremot köpa. Så vi tar det då.

31. Vad spenderar du helst pengar på?
Kläder. Nöjen. Det ger mig mest i det långa loppet.

32. Äger du dyrbara smycken?
Vad är dyrbara? Förlovningsringen kostade säkert några hundra om jag inte minns fel. I övrigt kostar inte smycken så mycket, inte såna jag köper iaf. Jag är inte intresserad av diamanter som man går runt och oroar sig för att tappa.

33. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Just nu är det kanske heroes.

34. Klädesplagg du senast köpte?
Oj. Mamma köpte ett vitt linne till mig i augusti. Räknas det?

35. Vem är den roligaste människan du känner?
Roligaste? Vet inte. Känner inga tråkiga människor så alla är roliga på olika sätt. Ingen som får man att skratta från dess att vi ses tills vi skiljs åt heller så.

36. Vad ska du göra imorgon?
Slänga kartonger, gamla väskor, lägga gamla jackor som ingen vill ha i sån där klädcontainer. Städa källaren. Roligt va?;)

37. Vad ska du göra idag?
Har nog gjort färdigt idag. Städat garderoben och varit i stan. Ska se sista avsnittet på Gilmore Girls som jag missade då det gick eftersom jag jobbade. Annars är det väl inte så mycket:)

38. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
En filt som ligger i en stökig hög.

39. Flirtar du mycket?
Skulle inte Micke bli lessen då?

40. Kan du byta olja på bilen?
Ingen aning. Lärde mig det typ då jag var 14 men har inte gjort det sen dess. Kunskaperna kanske finns i bakhuvudet nånstans.

41. Vad borde du göra?
Tyst nu. Påminn mig inte!;) Nåja. En hel del tydligen. Men vill inte...

42. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
Radio? Kanske när jag brukade lyssna på Rockster? Lyssnar typ inte på radio så. Lyssnar på musik jag har istället så får jag välja ordning och musik själv.

43. Nytt ord alla borde använda sig av i höst?
Kom på något förut som nån sa men har redan glömt det. Använd era egna ord ni så gör jag samma sak:)

Det var som om det skedde på en sekund. Från att ha gått runt och varit på sådär lagom bra humör (lite trött och seg men det kan man väl leva med) så blev jag blixtförbannad. Och det enda jag kunde göra var att bita mig själv i underläppen och undvika att möta nåns blick. För så fort jag blir sådär arg så har jag lust att skrika åt folk och jag har en känsla att man blir idiotförklarad om man skriker åt främlingar.

Ibland vet jag inte vad det är med mitt humör. Upp som en sol och ner som en pannkaka ungefär och jag avskyr det fullständigt. Och idag fanns det egentligen ingen anledning. Inte på riktigt. [Fast finns det egentligen någonsin en anledning att vara arg? Det är ju bara en negativ känsla som får en att må dåligt.] Jag var lite trött mest. Sen kände jag mig frustrerad som vanligt för jag hade en känsla av att ingenting händer. Inte på riktigt. Det är bara samma vanliga gamla trams och samma vanliga gamla tjat och jag är ärligt talat så LESS på det att jag kan kräkas. Och sen hade jag haft prov och det kändes väl sådär. [Okej, jag hade kanske anledningar, men jag mådde ju faktiskt BRA bara några sekunder innan.]

Och nu blir jag irriterad på mig själv. Jag bara KLAGAR över att ingenting händer men vad tusan gör jag för att ändra på det då? Tjatar jag på mina vänner om att vi ska gå ut? Försöker jag hitta på något kul? Just nu gör jag inte ens saker som jag faktiskt erbjuds att göra för "jag orkar inte". Vansinne. Jag tror tom jag blev bjuden på fest men lyssnade bara lite halvt och orkade inte engagera mig sen. Som sagt. Jag får väl skylla mig själv.

Fast det kan ju inte vara normalt att totalvända i humöret sådär. Något måste ju vara knas liksom.

Ibland tror jag inte att den här världen, det här samhället, är konstruerad för människor. Det låter jättekonstigt, jag vet, men det känns oftast så.

De flesta jobbar sig rakt in i väggen och ingen av oss har tid med såna där mänskliga saker som att vara sjuk. Jag som student kan inte vara borta mer än nån enstaka dag för annars hamnar jag efter. En vanlig tisdag missar jag tre olika genomgångar och sex timmar om jag är hemma och är sjuk. Så jag stoppar i mig vitaminer och allt möjligt annat för att iaf VERKA frisk. Jobbar man istället så heter det att man "inte har råd". Vad är det för jäkla samhälle när vi inte ens har tid att ta hand om oss själva?

Och om jag är ledig så har jag inte tid att vila ut mig så att jag blir frisk. (Och i sanningens namn vet vi alla att "bli sjuk" är kroppens sätt att trycka på bromsen i våra stressade liv.) Istället måste jag PLUGGA. Annars hamnar jag också efter. Är inte livet fantastiskt..? Idag har jag ett par sidor matte (HATA algebra!), ett par sidor fysik (fy tusan för att sitta och räkna tryck av olika slag!) och så mycket biologi jag orkar med (prov på fredag). Sen måste jag skriva färdigt labrapporter och jag ska välja ett ämne att göra specialarbete i fysiken med. Det är inte roligt att vara student nu då jag är så sjuk... Och nästa vecka ska jag JOBBA också.

Det här är ta mig tusan inte hållbart. Vansinne.

Idag kände jag mig riktigt jäkla gammal. I en sal full av 18-åringar börjar man fundera på vad man egentligen pysslar med. Okej. De var säkert inte 18, de var säkert 20 för det brukar man vara på komvux, men de betedde sig inte som 20, de betedde sig som 16 i sanningens namn men det är en annan historia.

Är inte ålder en konstig sak egentligen? För typ tio år sen började jag på gymnasiet [vart tog åren vägen???] och då kände jag mig JÄTTEVUXEN som den 16-åriga flicka jag var. [Eller 15 är man kanske när man börjar på gymnasiet?] Det kändes som jag visste ALLT. Jag hade koll på precis hur ALLT skulle vara. Jag hade valt en skola i en annan kommun för att komma bort från barnet i mig och från alla andra barn runtomkring mig. Och jag var övertygad om att jag alltid alltid alltid skulle vara precis sån där. Jag var övertygad om att jag alltid skulle ha de där drömmarna och målen. Vad hände sen?

Jag minns vad jag drömde om då jag började på gymnasiet. Jag skulle bli journalist. Och inte vilken journalist som helst. Jag skulle bli utrikeskorrespondent. Lilla jag skulle ge mig in i krigszonerna och rapportera hem så att folk här hemma förstod hur HEMSKT det var. Jag förstår trots allt varför jag drömde om det där. Jag ville rädda världen. Förstås. Det har jag alltid velat göra på olika sätt. Så varför släppte jag den där drömmen?

Ja, det ena är att jag inte riktigt mådde så bra där på gymnasiet. Skolan gick inte så bra för mig. Mina vänner som då var enda anledningen till att jag stannade på gymnasiet för bytte program eller fick gå om ett år. Då beslutade jag mig för att ta ett sabbatsår. Mitt ex (som då var en av mina vänner, dvs innan vi var ihop och gjorde slut) avrådde mig bestämt. Han menade att jag aldrig skulle återvända till gymnasiet om jag tog sabbatsår. Så här med facit i hand hade han helt rätt. Jag ångrar dock inte att jag hoppade av. Det var det bästa jag kunde göra just då. Den andra anledningen till att jag strök journalist-drömmarna var att jag insåg att ingen får bli sån journalist man vill bli från början. Man får börja med att göra löjliga intervjuer med löjliga sk "kändisar". Sen måste man vara villig att ta de där jobbiga intervjuerna. Ni vet de där när någon just förlorat sin enda son och någon journalist fräckt måste fråga "hur känns det nu?". Jag visste att jag inte skulle klara det så då strök jag ett ordentligt streck över de där drömmarna.

När jag ser tillbaka på 16-åringen i mig slår det mig hur naiv hon var. Det var som om hon gick omkring med små rosa moln i ögonen. Visst hade 16-åringen känt på smärta men tio år senare så kan jag konstatera att det var ingenting mot vad som komma skulle. 16-åringen hade sina egna problem men vid det laget var det så många smärtgränser jag INTE hade nått.

Nu känns det som den här bloggen håller på att flyta in på att berätta om all den smärta jag gått igenom. Och dels orkar jag inte skriva om det idag och dels känns det som det förtjänar sitt helt egna blogginlägg. En sak i taget.

Men nu fick ni läsa lite om min gymnasietid. Vilken bonus.

Nu ska ni få läsa en riktigt äckligt ytlig blogg. Håll i hattarna.

Som mina trogna läsare har läst har jag börjat med en bilddagbok. Det innebär att man ska ta kort på sig själv, helst. Men jag pallar inte riktigt det nu när jag är sjuk som tusan och tillika alldeles svullen och jävlig. Däremot har de få kort jag försökt ta (och sen raskt raderat, visst gillar vi digitalkameror?) visat mig hur min hud börjar se ut igen. Och jag gillar det inte. Inte alls.

För ett par veckor/månader sen hade jag en ordentligt dåligt självförtroende-attack och gav mig ut i googles underbara värld efter nån slags bot. Det jag var ute efter var krämer, ansiktsmasker. Men det jag hittade var tabletter. Tabletter som enligt sidan hjälper. Sen är frågan om det är ren bluff eller om det faktiskt, kanske, hjälper. Det jag talar om är b-vitamin-tabletter. Men inte vilken b-vitamin som helst. Högkoncentrerad b-vitamin (okej det där fattar inte jag heller, men det låter bra). Och jag funderar återigen, är det värt det? Det skulle innebära en kostnad på ungefär 200 i månaden. Och det är mycket pengar för en fattig student. Men om det faktiskt skulle funka, nog tusan skulle det vara värt det! Okej jag vet, jag försöker rättfärdiga att jag är äckligt ytlig, men det är ni också så ni kan sluta fnysa nu.

Sen är det träningen. Jag är världens sämsta människa där och jag håller på att få panik på mig själv. Jag vågar inte räkna efter hur länge sen jag tränade sist men det var länge sen. Vi nöjer oss med det. (Och den här veckan kan jag inte ta tag i det eftersom jag är sjuk som sagt. Att träna när man är sjuk kan vara livsfarligt. Är inte kroppen en fantastiskt komplicerad pryl?) Men jag avskyr min mage nu. Och jag växer sakta men säkert ur ALLA mina kläder. Det här funkar bara inte.
Funderat på om man ska ändra mat också angående det men jag kan inte sånt där med näringslära. Och ärligt talat tycker jag att viktväktare, GI-metoder, Atkinson och allt vad det heter är så dödstråkigt att jag lessnar vid inledningen. Jag fattar att man måste offra saker för att få vad man vill. Jag fattar inte att man ska välja att leva ett tråkigt liv bara för att vara smal. Och det känns som det är just det alla de där metoderna går ut på. Däremot skulle jag kunna leva på en vegetarisk kost istället. Det känns roligt och det är faktiskt nyttigare.

När vi ändå är inne på ytliga saker så tar vi det här med kläder. Jag håller på att tvärlessna på min garderob. Jag HAR rockiga kläder men jag kör med halvmesyrer. Jag har tänkt att ta en ordentlig genomgång av garderoben. Allt som inte passar in i den stil jag vill ha åker då ut. Fast det betyder också att jag förmodligen måste investera i lite nya kläder. Och jag vet inte riktigt om den delen av min plan faktiskt kommer funka. Det kostar pengar och pengar växer inte på träd. Så enkelt är det. Och rockkläder [riktiga rockkläder vill säga] kostar ganska många pengar. Jag har redan nämnt lite önskegrejer för rockbåten, men vad tusan, det var ju ingen som ville köpa min själ:)

Nä. Nu ska jag sluta vara ytlig och gå och lägga mig så jag, förhoppningsvis, orkar ta mig till skolan imorrn. Puss på er.

Det här var en tanke som bara dök upp nyss. Jag har märkt en dålig vana hos mig själv, i mitt skrivande, tack och lov talar jag inte så, ÄN. Jag talar om mig själv i tredje person. "Sånt tycker inte Stina om." Allvarligt talat. Hur mesigt är inte det? Och ni vet att ni gör precis samma sak så det är NI som har smittat mig. Då jag tänkte på det har jag märkt det från flera håll bland mina vänner. Varför gör man så? Vad är det för fel fel att omnämna sig själv som jag, mig osv. Vem började den här trenden?

Nåja. Skriver ett längre blogginlägg senare. Jag är sjuk som tusan btw. Ni får tycka synd om mig.

Så var det söndag. Jag är förkyld som tusan och jag har börjat hosta! Nu kommer jag börja hosta mig nätterna igenom så jag inte kan sova igen. Som att jag inte hade nog fullt upp iaf utan en jäkla förkylning. Det här kanske är kroppens sätt att säga ifrån. Kroppens sätt att säga att nu får det faktiskt räcka. Jag kan inte kräva så här mycket av mig själv konstant. Samtidigt kommer alla argument att jag MÅSTE just nu.

Förutom förkylningen känns det som en lagom söndag. Jag har sådär lagom med energi [mellan tröttattackerna som förkylningen framkallar]. Jag har lust att röja upp i lägenheten så det är fint. Jag har lust att städa garderoben. Jag har lust att laga alla kläder. Jag har lust att sy kläder. Nåja. Allt hinner jag inte med men ska ta och plocka och städa undan lite och ge mig på garderoben. Det finns fler dagar att hinna med resten av grejerna med.

Den här "friska" Stina har en helt annan energi än mitt tidigare "sjuka" jag hade. [Och nu pratar jag inte om förkylningar. Nu pratar jag om djupa deppressioner, trötthet på livet, ångest och energilöshet. Det är ungefär tusen gånger jobbigare än en liten förkylning.] Det är rätt uppenbart att det är en skillnad där. Förut tyckte jag att man mycket väl kunde sova bort hela söndagen. Vem brydde sig om man inte gjorde det minsta lilla liksom? Så känner jag inte längre. Något måste HÄNDA liksom. Min sambo verkar däremot nöjd med att sova bort söndagen. [Han vilar nu t.ex. och det är den enda anledningen till att jag sitter här istället för att dammsuga.] Men det där funkar inte för mig. Jag ser det liksom så att om jag nu måste ägna all tid åt att plugga måndag till fredag så måste jag göra något av min lediga tid. Ha ett liv liksom. Göra något så det känns okej att jag är tokupptagen på veckorna. Problemet är bara det där, VAD ska man göra? Men jag ska lösa det en dag.

Nä. Det här blev för luddigt just nu. Plus att jag inte pallar att sitta still längre. Så dusch, påklädning och städning.

Btw har jag skaffat en bilddagbok också. http://susieque.bilddagboken.se. Om ni känner för att titta på bilder av mig och min omgivning. Puss på er.

Nu är jag mest trött [det börjar kännas som ett uttjatat tema eller vad säger ni?] Jag har pluggat heeeeeeeeeela dagen. Först var det fysik. Jag har lagt upp en plan med mellan en sida och ett par varje dag. På så vis kommer jag ha gjort ALLA uppgifter till på torsdagen innan proven. Det vore väl lite lattjo? Det tog sin lilla tid att göra den enda sidan dock. Men men. Sen var det biologi. Renskriva alla helvetes anteckningar [det känns som jag redan skrivit det här?] Det hela ledde till att jag blivit öm i tummen [?] och mitt lillfinger som jag skadade för flera veckor sen har börjat värka. Morr!

Jag borde ha stämt SL för det föresten. För deras j-la spärrar är LIVSFARLIGA. Om man går sådär lagom snabbt genom deras spärrar så kan de låsa sig. Det var det som hände. Vilken innebar att jag fick en jäkla smäll MITT på lillfingret. Vilket i sin tur har lett till att jag haft ont från och till i flera veckor. Mest efter att jag skrivit hela dagen. Och jag måste skriva hela dagen ibland för jag är student!

Hm. Mer då? Jag känner mig fortfarande på lite ostabilt humör men eftersom jag inte behöver plugga mer idag så låtsas jag inte om det just nu. Så är det.

Idag går allt i vågor. Jag växlar mellan slöhet [som är ett dåligt humör för en elev], stolthet och glädje [som när jag fick ut en OMÖJLIG uppgift efter två timmar] och ilska [som då jag konstaterade att frysen var typ TOM och jag förstår inte hela poängen].

Just nu är det mest ilska då jag surt satte på pastavatten och konstaterade att jag SKITER i att äta ordentligt idag. Det finns ju iaf ingen poäng då vi inte har något att äta [????] Mitt humör är rätt konstigt nu iaf. Små saker kan göra mig till en hondjävul och stora saker kan få mig att trött rycka på axlarna.

Men nu ska jag äta pasta [ska lägga till lite majo och peppar dock, studentmat...] och sen ska jag plugga biologi ett tag. Eller jag ska renskriva mina anteckningar och läsa ur boken. Kolla mejlet där det står vad vi ska kunna kanske också. Orkar dock inte bråka med skrivaren så jag tänker INTE försöka skriva ut den.

Så var det med det.

Just nu är jag less, less, less.

Den här veckan känns pissjobbig. [Men det jobbiga är redan avklarat så nu får jag sluta gnälla. "A complaint free world" var det ju som gällde!] I måndags hade jag fysik, sen prov [som jag för övrigt fick vg på trots att det kändes som det gick åt helvete då jag skrev det om nån är intresserad]. Pausen däremellan blev att sammanlagt sitta ner i en halvtimme. BLÄ! I dag hade jag fysik på morgon. Hem och han sitta en halvtimme. Tillbaka till skolan. Hem igen och kasta i mig mat. Åka till jobbet [skitarg]. Sen då jag skulle sluta så kom inte de jäkla färdtjänstbilarna! Vänta i en eeeeeeeeeeeevighet. [Så just nu har jag horn om nån undrar.]

En positiv sak var att vi fick hemstudier på biologin på torsdag och fredag. Vilket betyder att jag bara har en lektion kvar den här veckan och provet då. Det känns helt okej. Och det kanske räddade att jag inte totaldäckar på fredag eftermiddag då jag kommer hem. [Eller brakar rätt in i väggen för jag känner mig så slutkörd].

Just nu gillar jag inte livet. Märks det?

Höger eller vänsterhänt: Höger. Jag är handikappad på vänsterhanden. I princip.
Humör just nu: Lite sådär måndagsångest.
Favoritgodis: Choklaaaaaaaa!:)
Nåt jag absolut inte äter: Lever får mig att spy. På riktigt.
Kläder just nu: Svart top och adidasbyxor. Och finaste tofflorna:)
Musik just nu: Nu är det tyst. Det var väl konstigt?
Vad sa du senast: "Ingenting just nu". När Micke frågade vad jag gjorde.
Sommarplaner: Va? Den är ju slut nu. Eller nästa sommar då? Eller? Eh. För långt bort. SRF om jag har råd. Fast det sa sig själv.
Fisk eller badkruka: Varken eller.
Längd och vikt: Man frågar inte en dam om sånt! Okej. Är ingen dam. 1.62 och hm. Lite för tung:)
Hur många kuddar: Tre.
Favoritväder: Sol ska det vara. Fast regn kan vara mysigt ibland.
Tre saker att ta med på en öde Ö: En bok, lite musik och en båt att ro hem med:)
Spelar du nåt instrument: Inte längre. Men gitarren lockar ibland. Vill!
Morgon eller nattmänniska: Natt. Men vill vara en morgonmänniska.
Vad är viktigast för dig: Människorna i mitt liv. Och Toshi!
Bästa film: Girl interrupted.
Finns det liv på andra planeter: Kanske. Ingen fråga som håller mig vaken om nätterna direkt.
Kommer du ihåg den första kärleken: Det här är en fråga som förbryllar mig. Är det den första man blev kär i? Den första man ville bli ihop med? Den första man blev ihop med? Den första man älskade? Vad betyder det? Allvarligt.
Älskar du honom fortfarande? Beror som sagt på vad det innebär.
Har du några homosexuella vänner: Ja. Eller det var längesen jag umgicks med dem. Men iaf.
Tror du på mirakel: Jag vill tro på mirakel.
Trogen för alltid: Vad betyder det där? Eh. Ja antar jag. Kan man svara på en sån där fråga till 100%?
Ser du dig själv som tolerant mot andra: Jo. Fast gör man mig förbannad så lär man märka det.
Ser du på kärleken som ett misstag: En del kärlekar var misstag. Men det gav mig skinn på näsan och en känsla för hur jag vill ha det.
Hur många barn vill du ha: Jag har alltid sagt två. Men jag vet inte. Just nu vill jag bara ha min katt.
Bio eller promenad: Både och.
Är du kittlig: Jag säger nej så låter ni bli att kittla mig;)
Snarkar du: Bara när jag är förkyld.
Stjärntecken: Våg. Jag kommer alltid testa er;)
Rädd för insekter: Rädd? Näe. Tycker dom är äckliga? Absolut.
Äckligaste djuret: Spindlar! Dom är onda!
Största svaghet: Odiciplinerad och tidsoptimist.
Det här är jag bra på: Organisera, bry mig om mina vänner, skriva, lyssna på folk. Ja. Bl.a. det. Bra på att vara kaxig också dessutom. HAr jag märkt på sistone. Men det är bra för då kan ingen sätta sig på en:)
Bästa bok: Oj. Det finns så många. Just nu läser jag "Det ska bli mig ett sant nöje att döda dig" av Magdalena Graaf. Mycket bättre än jag trodde. Den känns i hjärtat.
Om du fick välja en en superkraft vad skulle du då välja: Jag vill kunna klättra på skyskrapor som spiderman!
Vad vill du jobba som: Vetrinär.
Chips, morötter eller godis: Gooooodis. Fast morötter är världens bästa pluggodis. Chips? Ja. Ibland.
Pizza eller hamburgare: Pizza.
Skriver du dagbok: När jag orkar.
Tänker du nånsin tatuera dig eller pierca dig: Har två piercingar. Ska ha en till iaf. Har tre planerade tatueringar. Så det var ett stort ja:)
Stökigt eller välstädat: Välstädat för tusan! Jag är pedantisk! Stökigt gör mig aggresiv!
Skulle du kunna hoppa Bungyjump: Jaaaaaaaa! Vill vill vill!:)
Vilken hand håller du gaffeln i: Man brukar väl ha den i höger? Eller? Kanske i vänster om man använder både kniv och gaffel?
Hur är din drömkille: Sånt där tror inte jag på. Förut så var "han" piercad, tatuerad och hade MC. Sen var han nog lång och mörk också. Muskulös säkert. Sen mötte jag Micke och... ja... Nån som märker nåt konstigt med bilden?:) Numera bryr jag mig mer om att det är någon som gör mig glad och är en bra människa. Så så gick det med "drömkillen".
Hur många syskon har du?: Ett. Världens bästa storasyster. Det räcker bra:)
Vad är du mest rädd för: Att må dåligt igen. Jag tror jag nått gränsen för hur många gånger jag orkar.

Egentligen tänkte jag skriva något djupt och genomtänkt men istället får ni något så ytligt och banalt som en Stina-vill-ha-lista:)

• En riktigt cool rocker-klänning. Den var inte så faaaaaaarligt dyr [för att hittas på en rocker-sida]. Men undrar hur den sitter på nån som jag?
• Ett par skitcola jätteplatåstövlar. Okej. Mitt gamla jag skulle skrika FJORTIS. Men med rätt helhetsstil var de riktigt balla. MEn de var snordyra. 800kr för ett par skor som jag bara kan använda när jag är totalrocker? Min själ gråter.
• Nätärmar eller dyligt. Hittat ett par lite småcoola. Ett par olika. Men vet inte. Kanske.
• Ny hårfärg. Okej. Det här SKA jag faktiskt köpa. Hittat ett par riktigt extrema färger dock. Jag vet inte. Vågar jag?
• Löshår. Okej. Det där lät kanske inte skoj. Men det är riktigt ballt med just sånt hår som jag tänker på. Till rockbåten kanske?
• X antal t-shirts med balla texter. Orkar in te räkna upp alla där. Men det är ett gäng. Kan nämna några. "Kattägd" [Nähä. Skulle jag vara det?;)] "Hard to handle". [Åter igen. Nån som är förvånad? En med en djävul på och texten "God is busy can I help you?". Var fler som sagt. Men orkar inte nämna alla.
• Bajenbyxor + tröja i ett set. GE MIG!:)
• Bajenhalsduk.

Okej. Det får räcka just nu. Kostar en hel förmögenhet iaf. Nån som vill köpa min själ för en nätt liten summa? Eller hyra kanske ifall jag behöver mer pengar i framtiden;)

Så här var dagen.

Upp vid sju och kände mig INTE ALLS utvilad! Men tvätta ansiktet och greja. På med kläder. Packa väskan och iväg till skolan. Det småduggade och blåste och var inte ett dugg trevligt. Men sagt och gjort. Till fysiken. Till lektion och gå igenom nytt avsnitt. Räkna lite tal. Fastna på lite tal. Men relativt okej allt som allt.

Hem igen efter lektionen. På med datorn för att göra ett sista försök att skriva ut labrapporten i biologi. Det gick! I med kaffe och ett par mackor. Packa om väskan. Iväg till skolan igen. Fortfarande dåligt väder men inte heldåligt. ÄN! Klasskompis gick på vid Sundbyberg men orkade verkligen inte vara social. På biologilektionen. Lååååååååååång genomgång om människor och ekologisk succession. Ut på rasten och röka. Börjat regna. Stod och försökte småprata med två av killarna i klassen men ingen ordentlig lust.

Åka hem. Det SPÖREGNADE. Stina var som en blöt liten katt och kände sig oerhört missnöjd med det hela. Tappade all lust till träning och att köpa mat till kvällen. Kom hem och slötittade på TV en stund. BORDE ha pluggat men stressen tog över och INGET blev gjort. Lagade mat. Satt på helgon. Försökte reda ut tankar.

Det var typ det. Spännande va?

[Nej. Jag hade inget vettigare att skriva idag.]

Det känns som nån har sugit all energi ur mig idag. Jag tokslocknade på soffan efter skolan idag och sov flera timmar. Inte ens det hjälpte. Snarare så att det blev värre. Så av den anledningen har jag inte pluggat ALLS idag. Dålig dålig jättedålig människa! Och stryka skulle jag också vilket jag inte heller har gjort. Fast det är en dag imorgon också så...

Micke ringde och väckte mig typ sju i morse eftersom han drömde mardrömmar. Hann inte reagera på att det ringde innan det slutade men det störde mig lite under den sista timmen. Tror väl iofs inte att det är därför jag är seg. Men det störde mig lite i sömnen som sagt. Sen hade jag ingen mjölk hemma vilket naturligtvis innebar ingen kaffe. Så det var en SUR Stina imorse. Och sen var jag helt vimsig i huvudet och det kändes som jag rört ihop hela schemat imorse fast det hade jag inte.

Det var nog inte världens bästa dag det här.

Nåja. Greja lite sen ska jag försöka sova tidigt idag.

Idag har jag varit bakis. Extremt jäkla jobbigt bakis. Det är naturligtvis mitt eget fel. Men har ändå varit på tyck-synd-om-mig humör. Som jag alltid blir på då jag är bakis.

Det är mycket tankar i huvudet just nu. Jag är stressad över skolan och varierar mellan att känna att det går skitbra till att vilja gråta för att jag inte förstår och inte vet hur jag ska klara det här. Det känns som det är så mycket vissa dagar och jag vet att det kommer bli ännu mer om ett tag. För då kommer jag ha tre kurser samtidigt + jobb. Och en del av mig får panik av känslan. Hur ska jag orka? Jag är inte van vid att ha så här mycket att göra. Det var så många år sen sist och jag är livrädd att misslyckas. Jag är livrädd för att falla igen och vara tvungen att bygga upp allt från början. IGEN. OCh jag vet faktiskt inte om jag skulle orka göra det igen.

Det andra är jobbet. Jag är så arg över att jag måste jobba en termin till. För jag har inte lust. Och det känns knappast som jag har tid heller. Fast det är bara sju gånger och jag tröstar mig med det. Och det ger extra pengar innan jul och det är alltid behövligt. Och sen kan jag säga att jag inte kan jobba mera. Då får de klara sig utan mig hursomhelst.

Sen är det väl lite mer men det orkar jag inte gå in på nu. Nu ska jag se färdigt på min film och sen ska jag sova.

Puss på er.