Äckligt ytlig.
Nu ska ni få läsa en riktigt äckligt ytlig blogg. Håll i hattarna.
Som mina trogna läsare har läst har jag börjat med en bilddagbok. Det innebär att man ska ta kort på sig själv, helst. Men jag pallar inte riktigt det nu när jag är sjuk som tusan och tillika alldeles svullen och jävlig. Däremot har de få kort jag försökt ta (och sen raskt raderat, visst gillar vi digitalkameror?) visat mig hur min hud börjar se ut igen. Och jag gillar det inte. Inte alls.
För ett par veckor/månader sen hade jag en ordentligt dåligt självförtroende-attack och gav mig ut i googles underbara värld efter nån slags bot. Det jag var ute efter var krämer, ansiktsmasker. Men det jag hittade var tabletter. Tabletter som enligt sidan hjälper. Sen är frågan om det är ren bluff eller om det faktiskt, kanske, hjälper. Det jag talar om är b-vitamin-tabletter. Men inte vilken b-vitamin som helst. Högkoncentrerad b-vitamin (okej det där fattar inte jag heller, men det låter bra). Och jag funderar återigen, är det värt det? Det skulle innebära en kostnad på ungefär 200 i månaden. Och det är mycket pengar för en fattig student. Men om det faktiskt skulle funka, nog tusan skulle det vara värt det! Okej jag vet, jag försöker rättfärdiga att jag är äckligt ytlig, men det är ni också så ni kan sluta fnysa nu.
Sen är det träningen. Jag är världens sämsta människa där och jag håller på att få panik på mig själv. Jag vågar inte räkna efter hur länge sen jag tränade sist men det var länge sen. Vi nöjer oss med det. (Och den här veckan kan jag inte ta tag i det eftersom jag är sjuk som sagt. Att träna när man är sjuk kan vara livsfarligt. Är inte kroppen en fantastiskt komplicerad pryl?) Men jag avskyr min mage nu. Och jag växer sakta men säkert ur ALLA mina kläder. Det här funkar bara inte.
Funderat på om man ska ändra mat också angående det men jag kan inte sånt där med näringslära. Och ärligt talat tycker jag att viktväktare, GI-metoder, Atkinson och allt vad det heter är så dödstråkigt att jag lessnar vid inledningen. Jag fattar att man måste offra saker för att få vad man vill. Jag fattar inte att man ska välja att leva ett tråkigt liv bara för att vara smal. Och det känns som det är just det alla de där metoderna går ut på. Däremot skulle jag kunna leva på en vegetarisk kost istället. Det känns roligt och det är faktiskt nyttigare.
När vi ändå är inne på ytliga saker så tar vi det här med kläder. Jag håller på att tvärlessna på min garderob. Jag HAR rockiga kläder men jag kör med halvmesyrer. Jag har tänkt att ta en ordentlig genomgång av garderoben. Allt som inte passar in i den stil jag vill ha åker då ut. Fast det betyder också att jag förmodligen måste investera i lite nya kläder. Och jag vet inte riktigt om den delen av min plan faktiskt kommer funka. Det kostar pengar och pengar växer inte på träd. Så enkelt är det. Och rockkläder [riktiga rockkläder vill säga] kostar ganska många pengar. Jag har redan nämnt lite önskegrejer för rockbåten, men vad tusan, det var ju ingen som ville köpa min själ:)
Nä. Nu ska jag sluta vara ytlig och gå och lägga mig så jag, förhoppningsvis, orkar ta mig till skolan imorrn. Puss på er.
Som mina trogna läsare har läst har jag börjat med en bilddagbok. Det innebär att man ska ta kort på sig själv, helst. Men jag pallar inte riktigt det nu när jag är sjuk som tusan och tillika alldeles svullen och jävlig. Däremot har de få kort jag försökt ta (och sen raskt raderat, visst gillar vi digitalkameror?) visat mig hur min hud börjar se ut igen. Och jag gillar det inte. Inte alls.
För ett par veckor/månader sen hade jag en ordentligt dåligt självförtroende-attack och gav mig ut i googles underbara värld efter nån slags bot. Det jag var ute efter var krämer, ansiktsmasker. Men det jag hittade var tabletter. Tabletter som enligt sidan hjälper. Sen är frågan om det är ren bluff eller om det faktiskt, kanske, hjälper. Det jag talar om är b-vitamin-tabletter. Men inte vilken b-vitamin som helst. Högkoncentrerad b-vitamin (okej det där fattar inte jag heller, men det låter bra). Och jag funderar återigen, är det värt det? Det skulle innebära en kostnad på ungefär 200 i månaden. Och det är mycket pengar för en fattig student. Men om det faktiskt skulle funka, nog tusan skulle det vara värt det! Okej jag vet, jag försöker rättfärdiga att jag är äckligt ytlig, men det är ni också så ni kan sluta fnysa nu.
Sen är det träningen. Jag är världens sämsta människa där och jag håller på att få panik på mig själv. Jag vågar inte räkna efter hur länge sen jag tränade sist men det var länge sen. Vi nöjer oss med det. (Och den här veckan kan jag inte ta tag i det eftersom jag är sjuk som sagt. Att träna när man är sjuk kan vara livsfarligt. Är inte kroppen en fantastiskt komplicerad pryl?) Men jag avskyr min mage nu. Och jag växer sakta men säkert ur ALLA mina kläder. Det här funkar bara inte.
Funderat på om man ska ändra mat också angående det men jag kan inte sånt där med näringslära. Och ärligt talat tycker jag att viktväktare, GI-metoder, Atkinson och allt vad det heter är så dödstråkigt att jag lessnar vid inledningen. Jag fattar att man måste offra saker för att få vad man vill. Jag fattar inte att man ska välja att leva ett tråkigt liv bara för att vara smal. Och det känns som det är just det alla de där metoderna går ut på. Däremot skulle jag kunna leva på en vegetarisk kost istället. Det känns roligt och det är faktiskt nyttigare.
När vi ändå är inne på ytliga saker så tar vi det här med kläder. Jag håller på att tvärlessna på min garderob. Jag HAR rockiga kläder men jag kör med halvmesyrer. Jag har tänkt att ta en ordentlig genomgång av garderoben. Allt som inte passar in i den stil jag vill ha åker då ut. Fast det betyder också att jag förmodligen måste investera i lite nya kläder. Och jag vet inte riktigt om den delen av min plan faktiskt kommer funka. Det kostar pengar och pengar växer inte på träd. Så enkelt är det. Och rockkläder [riktiga rockkläder vill säga] kostar ganska många pengar. Jag har redan nämnt lite önskegrejer för rockbåten, men vad tusan, det var ju ingen som ville köpa min själ:)
Nä. Nu ska jag sluta vara ytlig och gå och lägga mig så jag, förhoppningsvis, orkar ta mig till skolan imorrn. Puss på er.
Kommentarer
Trackback