En vecka klar.
Och det var den veckan. Jag kippar efter lust för det känns som det är högar på högar på högar av saker att göra och det är ständigt denna PRESS. Då man pluggar för att få ett slutbetyg eller pluggar för att fixa kärnämnena så kan man slappna av på ett annat sätt än man gör då man pluggar för att ta betyg. Nu är det hela tiden vinna eller försvinna som gäller.
Varje gång jag får tillbaka ett resultat med de tre magiska bokstäverna MVG på drar jag en lättnadens suck och tänker "ett steg till jag klarade av". Som då jag fick tillbaka första matteprovet. [Där jag för övrigt var en stjärna med alla rätt om man nu får vara osvensk och skryta.] Eller idag då jag fick tillbaka första inlämningsuppgiften utan en anmärkning på. Men jag vet att snart kommer jag snubbla till och det kommer gå åt skogen. Med åt skogen menar jag VG. G existerar inte i min värld. Sist jag fick ett G var jag 17 och brydde mig mer om min idiot till pojkvän än om det där betyget jag borde ha klarat enkelt [eller vad tusan det nu var jag brydde mig om]. Men hursomhelst så kommer jag få VG snart. Jag läser språk och det har aldrig varit min starka sida. Jag borde ha valt historia istället eller kanske det där ämnet jag alltid tyckt vore bra för mig att läsa med tanke på mina pinsamt dåliga kunskaper men som jag aldrig kommit mig för, geografi. Men nåja. Jag tröstar mig med att jag har en termin till på mig innan det brinner ordentligt i knutarna.
Fast jag försöker pricka av punkter och se framgångar istället för motgångar. Jag har skrivit listor på vad jag ska och inte ska göra. [Jag är världsmästare i listskrivning]. Och jag har tom börjat skriva i ordning en lista med för och nackdelar på olika skolor. Jag tror jag ska tejpa upp den på sovrumsdörren och se den växa. Och så kanske jag blir lite lugnare. Trots att jag vet att det är dags att söka till högskolan och att jag ska skriva högskoleprov om en månad och det känns både bra och dåligt.
Varje gång jag får tillbaka ett resultat med de tre magiska bokstäverna MVG på drar jag en lättnadens suck och tänker "ett steg till jag klarade av". Som då jag fick tillbaka första matteprovet. [Där jag för övrigt var en stjärna med alla rätt om man nu får vara osvensk och skryta.] Eller idag då jag fick tillbaka första inlämningsuppgiften utan en anmärkning på. Men jag vet att snart kommer jag snubbla till och det kommer gå åt skogen. Med åt skogen menar jag VG. G existerar inte i min värld. Sist jag fick ett G var jag 17 och brydde mig mer om min idiot till pojkvän än om det där betyget jag borde ha klarat enkelt [eller vad tusan det nu var jag brydde mig om]. Men hursomhelst så kommer jag få VG snart. Jag läser språk och det har aldrig varit min starka sida. Jag borde ha valt historia istället eller kanske det där ämnet jag alltid tyckt vore bra för mig att läsa med tanke på mina pinsamt dåliga kunskaper men som jag aldrig kommit mig för, geografi. Men nåja. Jag tröstar mig med att jag har en termin till på mig innan det brinner ordentligt i knutarna.
Fast jag försöker pricka av punkter och se framgångar istället för motgångar. Jag har skrivit listor på vad jag ska och inte ska göra. [Jag är världsmästare i listskrivning]. Och jag har tom börjat skriva i ordning en lista med för och nackdelar på olika skolor. Jag tror jag ska tejpa upp den på sovrumsdörren och se den växa. Och så kanske jag blir lite lugnare. Trots att jag vet att det är dags att söka till högskolan och att jag ska skriva högskoleprov om en månad och det känns både bra och dåligt.
Kommentarer
Trackback