En stressad student.
Mina ögon blinkar trött och jag försöker kväva en gäsp. Den tioende de sista tio minuterna. Och jag tänker, som så många gånger förr, att om jag bara biter ihop den här veckan så kommer jag få ordning på allt. Det kommer bli tio gånger enklare. Om jag bara får ordning på SYSTEMET så ska allt bli så mycket bättre. Men det blir det inte. Det blir det aldrig. Men om jag slutar intala mig själv att det blir det så står jag inte ut med att vara student. Jag tror ingen gör det.
Den här veckan har jag två uppsatser att skriva färdigt. Eller nåja. En uppsats och ett faktablad på en A4. Det kräver tid och framförallt ork att formulera mig i dem. Men framförallt är det pressen att de ska in en viss tid. Att inte ha möjligheten att be om en dag till då man har mängder av andra saker att göra.
Och en dag, nån gång ska jag lära mig att planera bättre. Fast jag är mästerorganiserare med mina listor och planerande att ingen i princip klarar det bättre än mig. Så jag kanske helt enkelt ska lära mig att släppa sånt som är mindre viktigt. Fast det är ju troligt...
Den här veckan har jag två uppsatser att skriva färdigt. Eller nåja. En uppsats och ett faktablad på en A4. Det kräver tid och framförallt ork att formulera mig i dem. Men framförallt är det pressen att de ska in en viss tid. Att inte ha möjligheten att be om en dag till då man har mängder av andra saker att göra.
Och en dag, nån gång ska jag lära mig att planera bättre. Fast jag är mästerorganiserare med mina listor och planerande att ingen i princip klarar det bättre än mig. Så jag kanske helt enkelt ska lära mig att släppa sånt som är mindre viktigt. Fast det är ju troligt...
Kommentarer
Trackback