Stressig vecka.

Inte riktigt varje-dag-skrivande på mig. Än iaf. Jag skyller på att jag varit upptagen.

I onsdag var det först tomteverkstad. Sen skulle jag äta hos mor och far innan jag skulle på samtalsterapi. Och så kom jag på att jag skulle på katalog. så pappa och jag åkte till centrum medans mamma stekte pannkakor. Och så "råkade" jag köpa en tröja extra. Men det fick jag. Sen var det samtalsterapi. Och sen var det bara att i rask takt gå till tåget för att åka till gullmarsplan för veckans stora händelse. Edguy. Och Sabaton som var första förband var riktigt bra. Andra förbandet var inte så.. bra. Nej. Det gick mest fort. Och som syrran sa. Det var inte SM i trummning. [Eller trumning?] Och sen var det Edguy. Ruskigt bra. Men panik-Stina kunde tillslut inte svälja ner paniken längre så en gång var jag tvungen att smita ut med snäll pojkvän som sällskap. Bättre än förra året. Men ändå.

På torsdagen var jag apseg. Så det blev ingen Aspen. [Ibland FÅR man skolka.] Däremot blev det fika med familjen taikon på Sans rival i Jakan. Sen var det meningen att jag, syrran och Per skulle äta innan vi åkte till stan. Men kycklingen var bloding och vis av erfarenhet föreslog jag att vi skulle åka in till stan och gå på BK istället. Lite stress blev det men men... För 19.30 började Saturday night fever. Och att komma försent på en teater går inte riktigt så bra. Musikalen var bra. Fast Per uppskattar inte riktigt disco så han tyckte det var mindre bra. Andreas Lundstedt spelade frusterarad hetrokille riktigt övertygande. Heh.

Idag ska vi äta middag hos mamma och pappa med syster och Per och en mormor. Sen kanske det blir lite spelande på kvällen. Får se. [Och jag är en dålig bästis och har inte lyckats boka fika eller nåt än. Den här veckan blev lite rörigare än jag räknade med.]

Och så en trevlig och en otrevlig sak.

Trevlig: Micke och Tompa fick tag i Iron Maiden biljetter. Tyvärr ska syrran och Per gå på annan dag. Men man får leva med det.

Otrevlig: Tinka är sjuk. De var hos vetrinären idag och tog prover eftersom hon raglade som om hon var full. Och nu håller alla tummar och tår att det inte är alltför allvarligt. Dock vet man att hon är såpass gammal och såpass överviktig så att riskerna är ganska överhängande. Men jag får ogilla det iaf.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback