A feeling inside.
Det där var elakt. Just när jag kom igång att skriva på riktigt så loggade allt ut. Det var SÄKERT Mickes CP-3 mobil. Men vi försöker väl igen.
Jag hade tänkt att lägga mig på sängen och läsa gamla morgontidningar. Men jag blev visst sittandes där jag satt.
Jag är nervös. Nervös för att jag ska börja jobba imorgon. Jag tror inte att folk som känner mig inser hur länge sen det var jag jobbade. På riktigt. Jag har pluggat en jäkla massa men det är inte riktigt samma sak. När man jobbar så är folk beroende av en, man behövs där. När man pluggar är man bara beroende av sig själv. Man kan skolka om man känner för det. Man kanske riskerar sitt betyg. Men det är ens eget betyg och ingen annan bryr sig riktigt. Men när man jobbar måste man se till att dyka upp. För om man inte gör det så blir folk lidande. Och jag litar inte riktigt på mig själv att orka. För jag vet av erfarenhet att även om jag TROR att det kan funka i ett läge så är det något helt annat att få det att fungera i längden. Och då vi bara är två kan jag knappast stanna hemma bara för att det känns lite jobbigt.
Idag såg jag ett otrevligt avsnitt av Oprah. Eller, jag tyckte det var otrevligt. Halva programmet handlade om en tjej som var en "cutter". Hon lekte blodbad. [Det där var faktiskt ingen överdrift.] Då jag såg det fick jag en illamående känsla. En känsla som är alltför bekant. Särskilt då jag hörde henne tala. För det spelar på något vis ingen roll vem man är. Om man skär sig är tankarna alltid lika. Det finns så tydliga drag i det så att man alltid kan se sig själv i en annans smärta. Obehagligt. Men förmodligen nyttigt att se.
Nu ska jag tänka positiva tankar.
Jag hade tänkt att lägga mig på sängen och läsa gamla morgontidningar. Men jag blev visst sittandes där jag satt.
Jag är nervös. Nervös för att jag ska börja jobba imorgon. Jag tror inte att folk som känner mig inser hur länge sen det var jag jobbade. På riktigt. Jag har pluggat en jäkla massa men det är inte riktigt samma sak. När man jobbar så är folk beroende av en, man behövs där. När man pluggar är man bara beroende av sig själv. Man kan skolka om man känner för det. Man kanske riskerar sitt betyg. Men det är ens eget betyg och ingen annan bryr sig riktigt. Men när man jobbar måste man se till att dyka upp. För om man inte gör det så blir folk lidande. Och jag litar inte riktigt på mig själv att orka. För jag vet av erfarenhet att även om jag TROR att det kan funka i ett läge så är det något helt annat att få det att fungera i längden. Och då vi bara är två kan jag knappast stanna hemma bara för att det känns lite jobbigt.
Idag såg jag ett otrevligt avsnitt av Oprah. Eller, jag tyckte det var otrevligt. Halva programmet handlade om en tjej som var en "cutter". Hon lekte blodbad. [Det där var faktiskt ingen överdrift.] Då jag såg det fick jag en illamående känsla. En känsla som är alltför bekant. Särskilt då jag hörde henne tala. För det spelar på något vis ingen roll vem man är. Om man skär sig är tankarna alltid lika. Det finns så tydliga drag i det så att man alltid kan se sig själv i en annans smärta. Obehagligt. Men förmodligen nyttigt att se.
Nu ska jag tänka positiva tankar.
Kommentarer
Trackback