Omotiverad lördag.
Jag är grymt uttråkad. Vet egentligen inte varför. Men det finns helt enkelt ingenting jag kommer mig för att göra. Känner mig mest... rast lös.
Micke är och leker med Tompa ikväll. Ingenting med det egentligen. För om han vore hemma så skulle han sitta vid sin dator och spela spel. Med Tompa förmodligen. Så... Inte särskilt stor skillnad. Skillnaden är att nu har jag chansen att göra allt det där jag borde vilja då jag är ensam och ostörd. Då ingen stör mig i min koncentration. Jag borde plocka fram alla mina färger och måla något. Vad som helst. Jag borde skissa på klädidéer. Bara låta pennan flyta längst pappret. Jag borde påbörja ett nytt syprojekt. De där kjolarna t.ex. som jag funderat på så länge. Tyget ligger bara där i lådan. Jag har papper att använda för mönster. Jag borde brodera färdigt det där broderiet. Jag borde fsrtsätta mina efterforskningar för ödets korsning. Jag borde skriva på nån av alla de mängder av berättelser som bara ligger i mitt huvud och blir mer och mer suddiga för varje dag. Jag borde skapa något. Vara kreativ. Poppa musik och leva ut mig själv. Men... Nä. Det tycks inte bli så himla mycket.
Sen Micke gick har jag ätit, sett på min favoritfilm [TROTS att bandet av nån jäkla anledning blivit så kasst att det flimrar! SKANDAL!], broderat lite granna. [Okej, det var något kreativt. Fast att brodera känns inte riktigt... ordentligt. Man drar bara tråden genom hålen i redan bestämd ordning. Om man skapade det från början med mönster och allt, DÅ kanske det skulle vara på riktigt.] Och så såg jag slutet på Desperate Housewife. Jag tror jag av det lyckades räkna ut att sista avsnittet som jag missade sist går nästa lördag. Och det är ju bra. För det har jag väntat på hela sommaren. Fast, inte så kreativt, nej.
Och nu är klockan såpass sent så att det inte riktigt känns meningsfullt att påbörja något. Fast det är ju lördag. Vem har sagt att man inte får vara uppe hela natten en dag som denna? Det var en hel evighet sen jag var uppe sent sist. Jag menar verkligen var uppe. Och inte söp skallen av mig. Jag skulle kunna koppla in högtalarna, sätta på bra musik och sätta mig och skissa. Eller skriva. Vilket som. Det kräver inte de jobbiga förberedelserna som måla eller sy kräver.
Märks det att jag försöker motivera mig själv?
Och inte kan jag skylla på att det är så rörigt att jag inte kan koncentrera mig heller. För en gångs skull är det i princip sån ordning att det inte ens går att städa. Helt fantastiskt.
Micke är och leker med Tompa ikväll. Ingenting med det egentligen. För om han vore hemma så skulle han sitta vid sin dator och spela spel. Med Tompa förmodligen. Så... Inte särskilt stor skillnad. Skillnaden är att nu har jag chansen att göra allt det där jag borde vilja då jag är ensam och ostörd. Då ingen stör mig i min koncentration. Jag borde plocka fram alla mina färger och måla något. Vad som helst. Jag borde skissa på klädidéer. Bara låta pennan flyta längst pappret. Jag borde påbörja ett nytt syprojekt. De där kjolarna t.ex. som jag funderat på så länge. Tyget ligger bara där i lådan. Jag har papper att använda för mönster. Jag borde brodera färdigt det där broderiet. Jag borde fsrtsätta mina efterforskningar för ödets korsning. Jag borde skriva på nån av alla de mängder av berättelser som bara ligger i mitt huvud och blir mer och mer suddiga för varje dag. Jag borde skapa något. Vara kreativ. Poppa musik och leva ut mig själv. Men... Nä. Det tycks inte bli så himla mycket.
Sen Micke gick har jag ätit, sett på min favoritfilm [TROTS att bandet av nån jäkla anledning blivit så kasst att det flimrar! SKANDAL!], broderat lite granna. [Okej, det var något kreativt. Fast att brodera känns inte riktigt... ordentligt. Man drar bara tråden genom hålen i redan bestämd ordning. Om man skapade det från början med mönster och allt, DÅ kanske det skulle vara på riktigt.] Och så såg jag slutet på Desperate Housewife. Jag tror jag av det lyckades räkna ut att sista avsnittet som jag missade sist går nästa lördag. Och det är ju bra. För det har jag väntat på hela sommaren. Fast, inte så kreativt, nej.
Och nu är klockan såpass sent så att det inte riktigt känns meningsfullt att påbörja något. Fast det är ju lördag. Vem har sagt att man inte får vara uppe hela natten en dag som denna? Det var en hel evighet sen jag var uppe sent sist. Jag menar verkligen var uppe. Och inte söp skallen av mig. Jag skulle kunna koppla in högtalarna, sätta på bra musik och sätta mig och skissa. Eller skriva. Vilket som. Det kräver inte de jobbiga förberedelserna som måla eller sy kräver.
Märks det att jag försöker motivera mig själv?
Och inte kan jag skylla på att det är så rörigt att jag inte kan koncentrera mig heller. För en gångs skull är det i princip sån ordning att det inte ens går att städa. Helt fantastiskt.
Kommentarer
Trackback