susieq

Jag har stört mig på pretantiösa... vad ska man kalla det... ideal i flera dagar nu. Folk som sätter själv ideén före verkligheten. Särskilt inom konsten. Jag har fått intryck av människor som anser att konst ska skapas för konstens skull och inte ha någon som helst koppling till verkligheten. Som om de största konstnärerna genom tiderna skulle skriva under på det. Det är som om de anser att man ska radera det där tråkiga vardagliga livet och andas och leva på konst. Det känns som.. hyckleri. Är det inte verkligheten och vad man anser om den, vad man reagerar på, som man ska återskapa?

Nåja. Man kanske inte ska störa sig så mycket på allt sånt där. Fast jag känner bara att mer och mer vill människor inte ha verklighet. Verkligheten är tråkig. Vardagen är bara grå och trist. Det är det där himlastormande man vill ha som man tror att konsten handlar om. Man ska visa de stora vidderna och de fantastiska känslorna. Men om alla konstnärer ska ha så "fantastiska" visioner, vem visar då den trista grå människans verklighet?