I´m still alive.
Det där lät mer dramatiskt än jag tänkte mig. Poängen var. Jag är tillbaka i stora staden igen. Jag tog och rymde ett tag. Till landet. Helt spontant.
Min plan var att jag skulle vara så duktig. Jag skulle simma mig i form. Jag skulle skriva. Jag skulle fixa lite. Jag skulle kolla bilen ordentligt. Men... ja... det blev inte så mycket. Det blev mest sitta i solen och svettas ihjäl. Jag spelade lite dataspel. Jag började på körteorin. Men det var också allt.
Nu blir jag nog dock hemma tills verkligheten börjar. Det är ju dock inte så långt kvar. Två veckor. Sen ska vardagsrutinerna funka igen. Energin ska räcka. Och allt det där vanliga igen. Jag vet inte om jobbet börjar. [Jag har nämligen inte hört något. Jag kanske får ringa Anna och kolla.] Jag börjar att plugga. Pratgruppen börjar. Tomteverkstan börjar. Rehabgruppen börjar. Jag är fortfarande splittrad i min vardag.
Snart måste jag sätta mig och få ordning på schemat. Jag måste fundera över hur jag ska lägga upp mina dagar. Hur mycket jag orkar göra under dagarna. Och så måste jag förmodligen ringa FK. Innan oktober måste jag söka för nästa år iaf. För att det ska flyta på iaf. Och det vore lämpligt. Och så vill jag börja spara pengar för att åka till Nya Zeeland. Jag vill hoppa bungyjump. Men det blir inget badande. Jag tycker inte om att kramas med hajar.
Nåja. Nu ska jag reda ut det sista kaoset som blev efter att de målade taket. Och sen kanske det är läge att fortsätta gå igenom videobanden som jag började med innan jag åkte till landet. Och lunch vore trevligt. Hemskt vad mycket det var att göra helt plötsligt.
Min plan var att jag skulle vara så duktig. Jag skulle simma mig i form. Jag skulle skriva. Jag skulle fixa lite. Jag skulle kolla bilen ordentligt. Men... ja... det blev inte så mycket. Det blev mest sitta i solen och svettas ihjäl. Jag spelade lite dataspel. Jag började på körteorin. Men det var också allt.
Nu blir jag nog dock hemma tills verkligheten börjar. Det är ju dock inte så långt kvar. Två veckor. Sen ska vardagsrutinerna funka igen. Energin ska räcka. Och allt det där vanliga igen. Jag vet inte om jobbet börjar. [Jag har nämligen inte hört något. Jag kanske får ringa Anna och kolla.] Jag börjar att plugga. Pratgruppen börjar. Tomteverkstan börjar. Rehabgruppen börjar. Jag är fortfarande splittrad i min vardag.
Snart måste jag sätta mig och få ordning på schemat. Jag måste fundera över hur jag ska lägga upp mina dagar. Hur mycket jag orkar göra under dagarna. Och så måste jag förmodligen ringa FK. Innan oktober måste jag söka för nästa år iaf. För att det ska flyta på iaf. Och det vore lämpligt. Och så vill jag börja spara pengar för att åka till Nya Zeeland. Jag vill hoppa bungyjump. Men det blir inget badande. Jag tycker inte om att kramas med hajar.
Nåja. Nu ska jag reda ut det sista kaoset som blev efter att de målade taket. Och sen kanske det är läge att fortsätta gå igenom videobanden som jag började med innan jag åkte till landet. Och lunch vore trevligt. Hemskt vad mycket det var att göra helt plötsligt.
Kommentarer
Trackback