susieq

Jag känner mig helt slut nuförtiden. Jämnt. Det är liksom som om jag vaknar alldeles för tidigt. Eller för sent. Snarare det senare. För åter har jag pajat hela min dagsrutin. Så dagarna börjar helt fel. [Fucked up.] Om jag vore det minsta hypokondrisk skulle jag säkert inbillat mig att jag var sjukast i världen. Fast nu är jag inte det. Dock känns det inte helt normalt, eller hälsosamt, att jämnt jämnt jämnt vara trött. Jag måste börja äta Red erergy. Eller rosenrot.

Dock vet jag att ett mer aktivt liv ger mer energi. Och just nu är jag inte det minsta aktiv. Vågen står alldeles för högt [för att vara jag] och jag förmår mig ändå inte att göra något. Jag bygger långsamt upp en panikattack över hur fruktansvärt otränad jag är. Och ändå sitter jag vid datorn eller slötittar på TV istället för allt det där nyttiga jag kunde göra. Jag kunde gå ut och gå. [Med eller utan Micke. Helst med. Det brukar vara roligare så.] Jag kunde ta mig till nån strand och simma. Jag kunde skaffa det där träningskortet jag pratat så länge om. Jag kunde träna yoga. Men jag är lat lat lat just nu.

Och i tidens anda så kan vi skriva lite om drömmar. Jag måste kolla upp vad det kostar att åka till Nya Zeeland. Och var man hoppar bungyjump. Och vad mer det finns. Fast det får inte vara vattenaktiviteter. Det finns hajar där. Och även om jag ska börja konfrontera mina rädslor så tror jag vi skippar hajarna ett par år till iaf. Heh.