Lilla fröken duktig.
Jag är duktig. Jag åkte tvärs över stan med ALL vår tvätt. [Nu lät det som om detvar ett helt klädberg och det är ju inte direkt sant. Men testa själv att bära två IKEA-kassar i tokvärme. Det är TUNGT!] Och så tvättade jag den, förstårs. Fick typ allt torrt. Och så var det bara att åka tillbaka över stan. Hem den här gången. Så nu är allt tvättat och rent innan vi åker. Duktig flicka.
Egentligen handlade det från början att jag ville ha Hello Kitty linnet. [Det är ingen sån där vanlig Hello Kitty. Min Hello Kitty är en dödskalle. Det är tuffare.] Nu min vana trogen tänker jag säkert inte ha tröjan på mig iaf. Jag velar redan om jag ska ha Thåström-tröjan istället. För vi ska ju se honom. Ja se där på alla världsliga problem.
För övrigt är det nästan ordning och reda överallt här. Mer duktig flicka! Det är bara köket kvar. Och i sanningens namn så är det mest disk. Så nu får jag komma hem till den städade lägenhet jag vill istället för det kaos jag AVSKYR. Det är de små detaljerna i livet som får oss på bra humör.
Idag har det för övrigt varit TOKVARMT. [Om ni nu suttit inlåst i ett kylrum och inte märkt något] Speciellt om man har tvättat och alla maskiner varit igång samtidigt. Man flyyyyyyyyyyyter bort. Fast man ska inte klaga på värmen. Tänk va bruna vi ska bli. Ja! Eller ni. Man kan ju alltid vara glad för alla andra då man är född utan pigment. Typ.
Skrivandet går sådär halvbra just nu. Mina tankar har varit alldeles för koncentrerade på allt jag måste göra för att jag ska kunna sätta mig ner, slappna avoch skriva så fingrarna ryker. [Man måste ändra uttryck då tekniken har ändrat förutsättningarna.] Målandet går inte alls. Ibland slänger jag en skamsen blick på tavlan jag borde måla färdigt. Men sen känns det SÅ jobbigt att fixa allt. Så då blir det inget mera. Syendet går... nja.... Jag har sprättat lite tyg som jag ska sy ett överkast av. Och det är väl iofs bra. Fast det går ju lite långsamt. Och det är inte hälften så kul som att sy. Jag VET. Jag MÅSTE ta tag i det. JAg måste göra arbetsprover så att jag kommer in på Beckmans. [Man ska sätta målet högt.] Fast jag måste bli frisk också. Nu är det fan dags. [Jag har inget tålamod, jag erkänner.]
Egentligen handlade det från början att jag ville ha Hello Kitty linnet. [Det är ingen sån där vanlig Hello Kitty. Min Hello Kitty är en dödskalle. Det är tuffare.] Nu min vana trogen tänker jag säkert inte ha tröjan på mig iaf. Jag velar redan om jag ska ha Thåström-tröjan istället. För vi ska ju se honom. Ja se där på alla världsliga problem.
För övrigt är det nästan ordning och reda överallt här. Mer duktig flicka! Det är bara köket kvar. Och i sanningens namn så är det mest disk. Så nu får jag komma hem till den städade lägenhet jag vill istället för det kaos jag AVSKYR. Det är de små detaljerna i livet som får oss på bra humör.
Idag har det för övrigt varit TOKVARMT. [Om ni nu suttit inlåst i ett kylrum och inte märkt något] Speciellt om man har tvättat och alla maskiner varit igång samtidigt. Man flyyyyyyyyyyyter bort. Fast man ska inte klaga på värmen. Tänk va bruna vi ska bli. Ja! Eller ni. Man kan ju alltid vara glad för alla andra då man är född utan pigment. Typ.
Skrivandet går sådär halvbra just nu. Mina tankar har varit alldeles för koncentrerade på allt jag måste göra för att jag ska kunna sätta mig ner, slappna avoch skriva så fingrarna ryker. [Man måste ändra uttryck då tekniken har ändrat förutsättningarna.] Målandet går inte alls. Ibland slänger jag en skamsen blick på tavlan jag borde måla färdigt. Men sen känns det SÅ jobbigt att fixa allt. Så då blir det inget mera. Syendet går... nja.... Jag har sprättat lite tyg som jag ska sy ett överkast av. Och det är väl iofs bra. Fast det går ju lite långsamt. Och det är inte hälften så kul som att sy. Jag VET. Jag MÅSTE ta tag i det. JAg måste göra arbetsprover så att jag kommer in på Beckmans. [Man ska sätta målet högt.] Fast jag måste bli frisk också. Nu är det fan dags. [Jag har inget tålamod, jag erkänner.]
Kommentarer
Trackback