She´s back...
Okej. Back on the net. Missed me? Nä, inte jag heller. Internet funkar äntligen efter flytten. Och jag har snabbt fixat det mest akuta. Sökt CSN, anmält mig till högskoleprov. Imorrn ska räkningen för det betalas. 350 spänn satsade på att jag klarar det. Och borde satsa 400 till på övningshäfte (eller vad det kallas). Imorrn ska jag till mor och far och se ynklig ut för att jag måste göra högskoleprovet och det är så dyrt nu efter flytten och allt. Buhu buhu krokidiltårar. Ni vet. Nä. Jag är på tok för trött för det här. Så ni får en snodd lista. Från darling om ni undrade vem:)
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
1. Vad gjorde du för 10 år sedan?
För 10 år sedan var jag 16... 17... Det var innan internet. Innan idioter som krossade mitt hjärta i tusen bitar. Så det var teater och kompislojaliteter. Skitsnack och behov av att ställa sig in. Det var innan jag hoppade av gymnasiet så det var nog skoltidningar och nåt slags "duktig flicka" sätt som gällde. Idag kan jag undra vem hon var, hon som var jag och hade sånt behov av att bli ACCEPTERAD. Idag skulle jag rycka på axlarna åt folk som tvingade mig att anstränga mig så mycket. Idag får sånt folk svansa efter mig. Men flickan jag var då hade inte vågat. Det är som om en version av mig har dött för länge sen. Märkligt. Jag skulle inte känna igen henne om jag träffade henne och även var hon jag. Men det var då.
2. Vad gjorde du för ett år sedan?
Det känns inte riktigt så just nu men jag är rätt övertygad om att det var då jag la i de sista bitarna till att må bra. Jag gick i KBT-behandling mot social fobi. Saker och ting började kännas hoppfullt igen. Och LÄSKIGT! Vi fick nog nånstans då veta att vi fått den här lägenheten. Jag bestämde mig för att plugga på allvar igen. Toshi hade kommit nån månad tidigare och var liten och pigg som en virvelvind. Det var det va?
3. Vad gör du idag?
Vi flyttade för 1,5 vecka sen iaf. Det var nån nytt. Jag bor hemifrån på papper för första gången ever. Mitt namn står på en hyresavi. Mitt namn står på dörren. Och jag pluggar. Jag pluggar arslet av mig. Och ibland känns det hopplöst men jag kämpar på. För jag vet att jag aldrig skulle acceptera att ge upp. Ja. Behöver vi säga mer än så?
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu sover vi. Puss!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
1. Vad gjorde du för 10 år sedan?
För 10 år sedan var jag 16... 17... Det var innan internet. Innan idioter som krossade mitt hjärta i tusen bitar. Så det var teater och kompislojaliteter. Skitsnack och behov av att ställa sig in. Det var innan jag hoppade av gymnasiet så det var nog skoltidningar och nåt slags "duktig flicka" sätt som gällde. Idag kan jag undra vem hon var, hon som var jag och hade sånt behov av att bli ACCEPTERAD. Idag skulle jag rycka på axlarna åt folk som tvingade mig att anstränga mig så mycket. Idag får sånt folk svansa efter mig. Men flickan jag var då hade inte vågat. Det är som om en version av mig har dött för länge sen. Märkligt. Jag skulle inte känna igen henne om jag träffade henne och även var hon jag. Men det var då.
2. Vad gjorde du för ett år sedan?
Det känns inte riktigt så just nu men jag är rätt övertygad om att det var då jag la i de sista bitarna till att må bra. Jag gick i KBT-behandling mot social fobi. Saker och ting började kännas hoppfullt igen. Och LÄSKIGT! Vi fick nog nånstans då veta att vi fått den här lägenheten. Jag bestämde mig för att plugga på allvar igen. Toshi hade kommit nån månad tidigare och var liten och pigg som en virvelvind. Det var det va?
3. Vad gör du idag?
Vi flyttade för 1,5 vecka sen iaf. Det var nån nytt. Jag bor hemifrån på papper för första gången ever. Mitt namn står på en hyresavi. Mitt namn står på dörren. Och jag pluggar. Jag pluggar arslet av mig. Och ibland känns det hopplöst men jag kämpar på. För jag vet att jag aldrig skulle acceptera att ge upp. Ja. Behöver vi säga mer än så?
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu sover vi. Puss!
Kommentarer
Trackback