När jag var liten så skulle det vara ballt att bli stor...

...för då skulle världen ligga för ens fötter.

Ibland önskar jag att jag kan vara liten igen. Sådär löjligt hoppfull. Sådär jag-kan-göra-vad-jag-vill-för-nu-kan-inte-mamma-säga-att-jag-inte-får-längre. Men det är svårt att känna så när man sliter ihjäl sig över fysiken och det bara känns som det blir FLER mattetal istället för färre. [Jag vet att det inte ÄR så om inte min mattebok helt plötsligt blivit magisk och i så fall är allt möjligt iaf;]. Och det är svårt att känna så när man har så hääääääääääär mycket att göra just precis nu.

Jag har börjat skriva mina fördelar/nackdelar-lista om utbildningar. [Jag heter Rory Gilmore i mellannamn om ni missat det;)] Nu är det fyra utbildningar. Fyra BRA utbildningar. Jag ska tacka min lyckliga stjärna om jag kommer in på EN av dem och jag har en riktigt bra chans att komma in på två och de andra två...ja... det går om jag skriver som en stjärna på högskoleprovet och jag måste TRO annars ger jag upp allt. Jag funderar på att skiva till en femte, men jag vet inte om det är min grej. Ytterligare en topputbildning för om man är jag är man uppenbarligen ingen som nöjer sig med nåt. [Det visste jag kanske redan och det är därför jag alltid kämpat för det bästa och för att förtjäna det bästa hela mitt liv. Och där fick ni betyget på hur ni är som människor om ni är i mitt liv;)]

Men ja. Det är lite förvirrande nu. Sånt där som vad jag kan plugga och vad som går och vad som funkar rent praktiskt. I april ska allt vara inne. Och sen ska jag leva resten av mitt liv enligt vad jag gör. Det är lite läskigt men samtidigt spännande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback